På fredagen kom DN/Synovates opinionsundersökning. Socialdemokraterna backar med sex procent till 28 i den ganska stora och därmed relativt tillförlitliga undersökningen. Tappet är speciellt stort bland kvinnor, tjänstemän och TCO-medlemmar.
Undersökningen har gjorts under och efter S-ledaren Håkan Juholts hyresbidragsaffär och Kanossaresor till partidistrikten. Den kan nog ganska väl anses fånga stämningarna i landet, man tror inte riktigt på Juholt längre.
Som för att illustrera problemen kom nästa fadäs. I riksdagen försökte Juholt ställa statsministern till svars för att antalet socialbidragstagare är de högsta på 35 år. Siffran upprepades med eftertryck men korrigerades sedan till 36 år. Efter debatten framkom att det skulle varit åtta år. Juholt påstods då först ha blivit "felinformerad" vilket senare ändrades till att han fått med sig rätt uppgifter till riksdagsdebatten men att det blivit ett missförstånd.
Så har det varit sedan Juholt tillträdde. Ständiga småfel, glidningar på sanningen, olika besked som motsäger varandra. Grodor som hoppar ur mun.
Den som sett Håkan Juholt i aktion medan han ännu "bara" var en av de debattgladare riksdagsmännen på Kalmarbänken känner igen mönstret. Han kör samma stil nu som då. Men nu har han ett annat motstånd, det är inte längre halvbleka lokalpolitiker som kan dras vid näsan med glidningar och retoriska finter. Nu förväntas han matcha fullblodsproffs som statsministern. Nu är Sveriges medborgare auditorium och den samlade journalistkåren kommentatorer och faktagranskare. Då är det allvar. Snabba ogenomtänkta skott från höften duger inte i den högsta ligan. Där krävs inte bara vackra ord utan också sanna fakta och pålitlighet.
Kvinnliga väljare sägs tendera att välja det säkra, trygga och invanda, medan män är snabbare på nya idéer och att prova nytt. I början av socialdemokratins bana var det bland männen man fann sympatisörerna, kvinnorna röstade då borgerligt och kom över först senare.
På motsvarande vis var det med omsvängningen till alliansen som ledde till segern 2006 och upprepningen 2010. Männen gick före och bytte block. Socialdemokraterna har behållit en högre andel bland kvinnoväljare.
I DN/Synovates mätning syns ett trendbrott. Kvinnorna lämnar. Tillfälligt eller definitivt vet ingen. För Socialdemokratin är det alarmerande. De säkra väljarna försvinner. Visserligen finns de gamla kärntrupperna som alltid kommer rösta rött kvar, men de blir färre med åren, och räcker inte för att vinna val.
För landet och den politiska debatten är Juholts alla blundrar också besvärliga. Debatten behöver en hög nivå baserad på riktiga fakta. Annars adresseras exempelvis inte problemen med att fler åter lever på socialbidrag rätt. Lösningen där är naturligtvis inte att slussa socialbidragstagarna till andra bidragssystem utan att de kommer ut i riktiga jobb. Den och många andra frågor hamnar dock i skymundan för alla grodor. När har det socialdemokratiska partiet fått nog?