Idén föddes dock tidigare än så, och medan åren gått har det fortsatt att drömmas, diskuteras, planeras och projekteras. Men så oerhört mycket närmare en ny bana har Norrbotten inte kommit.
Drömmen har ändå levt vidare.
Huvudargumentet för en bana är fortfarande idag detsamma. Bättre möjligheter för godstransport skulle vara bra för basindustrin och därmed för länet, för Sverige och för EU. När landstingsrådet Kent Ögren (S) bjöd in pressen för att prata om Norrbotniabanan betonade också han att en ny järnväg skulle trygga goda förutsättningar för norrbottnisk basindustri.
Just nu har det argumentet tappat i kraft. Till exempel LKAB har för dagen främst problem med fallande priser och ras i försäljningen, inte med transportkapaciteten. Och framtiden är tyvärr osäker. Det är inte säkert att nästa högkonjunktur blir samma skjuts för basindustrin som den senaste.
Kent Ögren har ändå rätt i att den tunga industrin, och annan industri också för den delen, skulle få förbättrade förutsättningar genom en modern järnväg. Förutom alla andra fördelar, till exempel ökade möjligheter till långväga arbetspendling, som en Norrbotniabana skulle innebära.
Mellan entusiasternas dröm och ett förverkligande står en stat som snålar med infrastruktursatsningarna. 17 miljarder kronor står till buds för Banverkets nyinvesteringar under kommande planperiod 2010-2021, och de pengarna räcker inte till någon Norrbotniabana.
Kent Ögren och hans kamrater i företaget Norrbotniabanan AB ser sig därför om efter hjälp från annat håll. De räknar kallt med att EU skulle vara berett att skjuta till 15-20 procent av kostnaden för järnvägen, beräknad till 20 miljarder kronor. Men då krävs att svenska staten är med och satsar.
För att ge regeringen lite hjälp på traven kommer Norrbotniabanan AB inom kort presentera en plan som visar det affärsmässiga i en järnvägssatsning, med olika förslag på finansieringsmöjligheter. Ett löfte finns redan att låna ut 250 miljoner till staten så att Banverket ska kunna fortsätta planeringsprocessen.
Man kan tycka att staten inte ska behöva hjälp, infrastruktur är ju ett statligt ansvar. Men om staten bromsar är det bara bra att andra driver på. Att driva drömprojekt behöver inte vara fel. Bara man inte satsar allt på att de ska bli det stora, räddande lyftet.