LEDARE: Ledare: Brödet och fisket

De höga matpriserna har knappast undgått någon. Världsmarknadspriserna på matoljor, mjölkprodukter och spannmål har stigit kraftigt. Nu verkar de enligt FN:s livsmedelsorgan FAO ha stabiliserats, sedan i mars i år har prisökningarna stannat upp. Men priserna stannar på en hög nivå, uppdrivna av en hög efterfrågan i Asien, dåliga skördar i vissa länder och - vad det verkar - av konkurrerande produktion av biobränslen. Höga oljepriser har gjort sitt till för att fördyra vårt födointag, när transporten av mat till och från affären också blivit dyrare. En svår situation, särskilt för dem med mindre plånböcker. Att välja bort basvarorna i matkorgen går ju inte. Men, den enes dyrare bröd - den andres högre vinst. Svenskt lantbruk sjuder av optimism. Mjölkbönder och spannmålsproducenter har haft inte så goda tider på länge (köttbönderna har det tuffare eftersom priset på foder också gått upp). Självförtroendet har stigit i takt med världsmarknadspriserna och Sveriges bönder tror på fortsatt goda tider för jordbruket. Vilket utmärkt tillfälle då att släppa dem, och deras bröder och systrar i Europa, fria. EU:s jordbrukspolitik är som kanske bekant ett bedrövligt hopkok av exportbidrag, kvoter, stöd och skyddstullar. Regleringarna medför, förutom ökade kostnader för europeiska bönder, att u-länderna i praktiken stängs ute från EU:s marknad för jordbruksprodukter. Effekten blir minskad global produktion, och högre matpriser. Jordbrukspolitiken inom EU går visserligen mot mer marknadsanpassning, men det går alltför långsamt. Med Frankrikes president Nicolas Sarkozy vid rodret lär det inte gå snabbare. Han är ingen frihandelsvän, långtifrån, och har sedvanlig fransk förkärlek för statliga stöd. Det visade han direkt då han tillträdde EU:s ordförandeskap och omedelbart började argumentera för stödåtgärder till fiskebranschen. Den har det svårt nu, som en följd av höga bränslepriser. Precis som jordbrukets kalas skulle fiskets kris kunna erbjuda ett tillfälle till omstöpning av en lika eländigt överreglerad bransch - men inte då. Häromkvällen beslutade EU:s fiskeministrar i stället att ge fiskerinäringen 600 miljoner euro i akut stöd. Sveriges representant, jordbruks- och fiskeminister Eskil Erlandsson (c), röstade dock emot, en liten tröst i alla fall. Även svenska fiskare och bönder är inne på rätt linje: "Vi vill ha en subventionsfri fiskenäring som bär sina egna kostnader, säger Henrik Svenberg, ordförande i Sveriges fiskares riksförbund, och Lantbrukarnas riksförbund vill se en "marknadsbaserad, självgående" jordbrukssektor. Under förutsättning att samma villkor ska gälla även i övriga EU-länder, förstås. Utbredd politisk vilja att nå dithän finns ännu inte i Europa. Därför får vi fortsätta vänta på den dag då vi kan äta bröd och fisk utan stöd eller skydd.

Ledare: Ledare: Brödet och fisket

Jordbrukets kalastider och fiskets kris borde göra tillfället lämpligt att stöpa om europeisk livsmedelspolitik.