Ledare: En ny modell behövs
Men frågan är hur framgångsrikt ett sådant modellbygge blir när de organisationer som står bakom utgör en del av grundproblemet med dagens modell.
DE STORA SAMTALAR. Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin vill göra upp om nya villkor för svensk arbetsmarknad.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/Scanpix
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
att bråk är det värsta av allt och bör undvikas kosta vad det kosta vill. Därför är det naturligt att vad som kommit att kallas "den svenska modellen" utmärks av - och prisas för - att den skapar ordning, samförstånd och arbetsfred. Fackförbunden vinner garanterade löneökningar för alla sina medlemmar. Arbetsgivarna slipper kostsamma konflikter, genom att facket å sin sida garanterar disciplin i leden när väl ett avtal gjorts upp. Båda slipper en stat som blandar sig i. Det låter som att alla vinner. Men även den svenska modellen har sina baksidor. Den enskilde arbetstagarens respektive arbetsgivarens inflytande begränsas kraftigt. Central lönebildning innebär dessutom en stelare arbetsmarknad, lägre tillväxt och sysselsättning, och svårigheter för de som är nya på arbetsmarknaden att ta sig in. Ett exempel på det senare är den höga arbetslösheten bland ungdomar. Till stelheten bidrar också att arbetsmarknadens parter inte är så fristående som ibland utmålas. LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin borde refereras med ett (s) efter namnet, då hon sitter i socialdemokraternas mäktiga verkställande utskott. Det som brukar kallas facklig-politisk samverkan innebär i själva verket en sammanväxt mellan parti och fack, och genom det långa socialdemokratiska maktinnehavet också med staten, vilket gjort att arbetsrätt och andra regler har utformats efter fackliga önskemål. Då har skyddet av de som redan har ett jobb prioriterats. Alliansen har tyvärr inte visat någon vilja att rubba de stora kartelliknande
arbetstagar- och arbetsgivarorganisationernas makt över arbetsmarknaden. Men den svenska modellen är ändå i gungning. Två forskare vid näringslivets forskningsinstitut Ratio beskriver i en debattartikel i fredagens DN hur dagens modell undergrävs av globalisering, EG-rättens krav på fri rörlighet för arbetskraft och minskad organisationsgrad bland svenskarna (särskilt ungdomar flyr facket). Det här har LO och Svenskt Näringsliv insett, och börjat samtala om ett nytt huvudavtal för att ersätta det gamla från 1938. Men frågan är hur framgångsrikt ett sådant modellbygge blir när de organisationer som står bakom utgör en del av grundproblemet med dagens modell. Som Ratio-forskarna skriver kan politikerna knappast fortsätta att vara "passiva åskådare". En borgerlig arbetsmarknadspolitik kan inte innebära att bara se på då de stora "parterna" gör upp, medan den lilla människan får betala priset. Lite mer bråk om svensk arbetsmarknad behövs. Ibland är det faktiskt liberalt att lägga sig i.