Ledare: Ett ovärdigt val
Alla partier som säger sig måna om Svenska kyrkan borde låta bli att ställa upp i kyrkovalet.
KYRKOPOLITIK. Partierna har inte släppt greppet om kyrkan, trots att staten gjort det.
Foto: JOHAN NILSSON/Scanpix
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
dörrarna till prästämbetet i Svenska kyrkan även för kvinnor. Då gjordes ett avgörande vägval. Kyrkan blev mer jämställd - men även mer politiserad. För trycket att släppa fram kvinnliga präster kom framförallt utifrån, från politikens korridorer, inte inifrån kyrkorummet. Och politikerna har fortsatt att lägga sig i. För trots att kyrka och stat gått skilda
vägar har partierna inte släppt greppet om kyrkan. De fortsätter att nominera kandidater och slåss sinsemellan om inflytande. I den "fria" Svenska kyrkan är det fortfarande politikerna som i slutändan har det sista ordet, även i trosfrågor. Partipolitiserandet har dock inte medfört något större folkligt intresse för kyrkan, snarare tvärtom. Fakta talar för sig själva. Om ungefär ett år är det kyrkoval. Det hålls vart fjärde år, och alla medlemmar i Svenska kyrkan som uppnått en ålder av 16 år är röstberättigade. Detta kan låta som självklarheter, men är det inte för många. Kyrkovalet är Sveriges mest bortglömda, och även bland folk med minnet i behåll är ointresset utbrett. Valdeltagandet brukar ligga runt 15 procent. Folk bryr sig helt enkelt inte. Och varför skulle de? Någon större makt och myndighet har inte kyrkan längre. Ändå försöker en del inför varje kyrkoval hävda hur oerhört viktigt det är att gå och rösta. Symptomatiskt nog är det framförallt socialdemokrater som för fram detta budskap. Från att i god marxistisk anda ha betraktat religionen som ett gift övergick socialdemokraterna till att under 1930-talet betrakta kyrkan som ett lämpligt redskap för att föra fram partiets folkhemsideologiska program. Än idag talar man inom s varmt om vikten av en "folkkyrka" och en "progressiv" kyrkopolitik. Det vill säga att Svenska kyrkan får rätt - läs rött - styre, så att den för fram politiskt korrekta åsikter i allmänhet, och socialdemokratiska åsikter i synnerhet. Det här är ju naturligtvis bara ett problem för dem som är med i kyrkan, det är ju den som tar skada. Partipolitikernas makt över kyrkan är stor, men inte alltid parad med lika mycket kunskap och intresse. Kyrkopolitiken får ofta ta hand om partiernas reservgäng. Många är inte ens troende. Konflikter intensifieras när de partipolitiseras. Det tidigare kaoset i Överkalix församling är ett exempel. Men även partierna borde ta sig en funderare om det verkligen anstår organisationer som betraktar sig själva som bärare av den svenska demokratin, att ägna sig åt detta ovärdiga politiska spel kring vad som borde vara en kyrkas egna angelägenheter. Alla de partipolitiker som säger sig måna om Svenska kyrkan borde därför göra det enda rätta, och lämna den ifred.