Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Ta en byggarbetare. Eller ett vårdbiträde. Hårt arbete och tunga lyft. Efter en tid säger kroppen ifrån, och när det gäller jobbet på bygget eller inom vården kanske för gott. Att gå tillbaka är inte något alternativ. Är man då sjuk? Under lång tid av socialdemokratiskt styre blev svaret ja, om frågan ens ställdes. Människor med förmåga att utföra andra jobb än tidigare eller i behov av hjälp att få arbetsförmågan tillbaka lämnades vind för våg i sjukförsäkringssystemet. Något som mycket väl kan ha riskerat deras hälsa, eftersom sjukskrivning inte är en behandling utan bara ett sätt att lösa försörjningen. Människor sjukskrevs av arbetsmarknadsskäl. Där det var ont om jobb blev sjukskrivning en cynisk lösning med det för politikerna välkomna resultatet att arbetslöshetsstatistiken putsades. Praxis för sjukskrivning varierade över landet men sammantaget blev diffusa diagnoser för värk och psykiska besvär till följd av stress, oro och vantrivsel vanligare. Sjukskrivningarna rusade mellan 1997 och 2002 i höjden. Kostnaderna för sjukpenning steg från 14 till 41 miljarder kronor. 1998-2004 ökade utgifterna för förtidspensionärer med 46 procent. Många ungdomar - som knappast borde ha hunnit slita ut sig - sjukskrevs och förtidspensionerades. Antalet förtidspensionerade unga nära fördubblades under en tioårsperiod. Alliansen gick till val på att få stopp på detta. Till och med Socialdemokraterna erkände att de misslyckats. Men när de nya reglerna för sjukskrivning nu börjar slå igenom visar det sig att det inte blev riktigt som regeringen hoppats. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) har de senaste dagarna fått försvara och förklara regeringens goda avsikter, efter att svårt cancersjuka riskerar att tvingas söka arbete efter 180 dagars sjukskrivning, något som kan förvärra deras sjukdomstillstånd. Det var naturligtvis inte tanken. Därför tar regeringen initiativ till en lagändring. Fler förändringar följer säkert. Någon perfekt lösning finns inte. I stora, byråkratiska system kommer människor alltid att komma i kläm. Men offren kommer trots allt att bli färre än förut, då de rödgröna partier som nu rasar om "stupstockar" styrde. De är faktiskt mest att skylla för dagens situation, efter att deras passivitet och cyniska slapphänthet gjort det nödvändigt med en uppstramning av det överutnyttjade systemet för sjukskrivningar. Den historiekunskapen måste finnas med när skuldbördan ska fördelas, och för att förstå den debatt som nu pågår. För en friskare framtid behövs en omprövning av vad som är sjukdom och lämpligt arbete, och var gränserna går för det personliga respektive offentliga ansvaret. Mer, inte mindre, förmåga till omställning för både samhället och individen är en del av lösningen - inte mer sjukskrivning.
