Försvarets materielverk, FMV, beslutat att köpa pansarterrängbilar från finska företaget Patria och valt bort anbudet från den svenska konkurrenten Hägglunds i Örnsköldsvik. I den nya försvarspolitiken ingår nämligen att köpa det som är bäst och billigast (vilket FMV förhoppningsvis gjort i detta fall) i stället för att köpa inhemskt producerat. Väldigt vettigt, men då får man också ta att miljardkontrakt ibland hamnar utomlands. Socialdemokraterna, i försvarspolitiken förblindade av sysselsättningsperspektiv och regionalpolitiska hänsyn, protesterar. Tomas Eneroth, Socialdemokraternas näringspolitiske talesman, vill att regeringen ändrar beslutet "utifrån ett bredare försvarsindustriellt intresse" (Ekot 26/6). Dels för att värna industrin, dels för att " vi behöver en svensk försvarsindustri om vi ska kunna ha en trovärdig neutralitetspolitik".
Att den till stor del utlandsägda försvarsindustrin inte är särdeles svensk och att Sverige övergett den gamla neutralitetspolitiken, har uppenbarligen gått Tomas Eneroth förbi. Numera är Sverige med och bygger säkerhet tillsammans med andra. Självförsörjning av militär materiel är inte längre något självändamål. Materielförsörjningen kan till följd av detta inriktas helt på att få maximal militär nytta för skattebetalarnas pengar.
För att ytterligare neutralisera olika näringspolitiska inslag i försvarspolitiken har utredaren Marie Hafström ett annat bra förslag: att skilja ansvaret för statens anskaffning av och exportstöd till militär materiel tydligare åt än idag. Försvarsminister Sten Tolgfors (M) kan också göra en insats, och dra nerpå sina marknadsföringsresor för "svenska" vapen.