Ledare: Fred genom styrka

TANKAR. KC-135 Stratotanker förser stridsflygplanen med bränsle under flygövningen Loyal Arrow, en övning som ska göra svensk militär mer samkörd med Nato-förband.

TANKAR. KC-135 Stratotanker förser stridsflygplanen med bränsle under flygövningen Loyal Arrow, en övning som ska göra svensk militär mer samkörd med Nato-förband.

Foto: ROLAND S LUNDSTRÖM

Politik2009-06-11 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
De journalister som föstes omkring under F 21:s pressdag, med anledning av övningen Loyal Arrow, fick bland annat tillfälle att beskåda det amerikanska tankningsplanet KC-135 Stratotanker. Planet gör det möjligt för de deltagande stridsflygplanen att tanka i luften, dock med undantag av svenska JAS 39 Gripen. Men andra mindre påtagliga hinder för samverkan mellan svenskt flyg och Nato-flyg ska kunna drillas bort, det är ett av målen med övningen. Genom samövning får svensk militär inblick i hur Natos flygvapen opererar, vilket förbättrar förutsättningarna för Sverige att delta i framtida internationella insatser. Loyal Arrow syftar just till att öva Nato-ledda multinationella, fredsframtvingande krishanteringsinsatser under FN-mandat, av den typ som pågår i Kosovo och Afghanistan, och där Sverige redan deltar för fullt. För vissa, till exempel de Ofog-aktivister som gör sitt bästa för att störa övningen, hör naturligtvis ett ord som "fred" överhuvudtaget inte ihop med Nato. De ser Nato som en väldig våldsapparat, tillkommen för att föra krig, inte för att skapa fred. Dessa personer vägrar för det första att inse att en varaktig fred ibland kräver våldsutövning för att kunna uppnås. Som det står skrivet på Stratotanker-planet: "Peace through strength". Fred genom styrka. För det andra sitter dessa människor antagligen fast i ett kallakrigstänkande, och betraktar enögt Nato som en militärmakt, där Ryssland, tidigare Sovjetunionen, fortfarande är motståndaren vars makt ska balanseras. Men Nato är och har alltid varit mer än ett militärt samarbete för maktbalans. Sedan tillkomsten 1949 har organisationen, i dag utökad till sina 28 medlemsländer, verkat för att bevara freden men dessutom för att skydda frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Det handlar alltså inte om att skapa vilken fred som helst, utan om att upprätthålla vissa värden som medlemsländerna står för; freden ska vara värd att bevara. Dessa värden är, trots att det kalla kriget tagit slut och Sovjetunionen försvunnit, fortfarande i fara. Som den legendariske tjeckiske dissidenten och sedermera presidenten Vaclav Havel påpekat, innebär detta att "kollektivt försvar av de demokratiska staterna i den Euroatlantiska sfären av civilisationen därför fortfarande förblir en giltig idé." Som kollektiv, tillsammans, blir vi starkare i försvaret av vissa gemensamma, grundläggande värden; det är och förblir Nato:s grundidé. En idé som väl egentligen också borde tilltala Ofogs medlemmar. Ex-presidenten och Nato-anhängaren Vaclav Havel, som vet det mesta om civilt motstånd och kamp för mänskliga rättigheter, har även en annan sak att lära de så handgripligt icke-våldsförespråkande fredsaktivisterna: Det finns faktiskt sådant som är värt att slåss för.