LEDARE: Ledare: Frihet under ansvar

Friskolereformen har blivit en succé. Friskolor är populära. Antalet friskolor har mer än fördubblats de senaste tio åren. Idag finns nästan 1.000 fristående gymnasier eller grundskolor, utspridda i 180 av landets 290 kommuner. Nästan var tionde grundskoleelev och var sjätte gymnasieelev går i en friskola. Och fler, både skolor och elever, känner sig kallade. Även i Luleå växer intresset för att få gå i en friskola. De fristående skolorna i kommunen ser ett ökat söktryck. Men hos kommunerna är friskolorna inte alltid lika populära. Flera aktörer i Luleå har ansökt om att få utöka sin skolverksamhet eller starta en ny friskola, men Luleås barn- och utbildningsnämnd säger nej, med hänvisning till risk för överetablering och brist på praktikplatser. Så här låter det på många håll. Nu äger kommunerna inte frågan, i sista hand är det Skolverket som godkänner eller avslår en ansökan om att få starta en friskola. Men kommunpolitikerna kan påverka utgången genom sin rätt att yttra sig, och kan förhala ett ärende genom att överklaga Skolverkets beslut. Så har skett i Gävle där en kommunal överklagan till kammarrätten satt käppar
i hjulet för en ny fristående gymnasieskola, som beviljats tillstånd av Skolverket. Den här sortens beteende får moderata friskoleivrare att se rött. Moderaternas
utbildningskommitté i riksdagen förslår nu att kommunerna inte längre ska kunna fördröja ett tillstånd och inte heller ska få ge yttranden till Skolverket i friskoleärenden. "Varför ska man tillfråga konkurrenten just när det gäller skoletableringar? Man frågar inte Konsum om de vill att Ica ska få starta", säger riksdagsledamoten Mats Gerdau till SvD (8/8). Men jämförelsen haltar. Skolan är inte som livsmedelsbranschen och kommunen ingen vanlig konkurrent. Som huvudman och finansiär för skolan har kommunen
en särställning på skolområdet. Vilket naturligtvis skapar problem, när friskolor betraktas som utmanare som stjäl lärare, resurser - och praktikplatser - från de "egna" skolorna. Så länge kommunerna förblir skolans huvudmän måste de i alla fall kunna få
ha en åsikt om etableringar av friskolor. På sikt finns dock all anledning att se över om huvudmannaskapet för skolan bör övertas av staten. Trots allt är det i slutändan staten som har det slutgiltiga ansvaret för att alla får en god grundläggande utbildning. Redan idag sätter staten upp riktlinjerna - och utövar tillsyn. Där brister det tyvärr idag, vilket är oacceptabelt. Moderaternas utbildningskommitté förelår också att tillsynen skärps, med tidigare kontroller och hårdare sanktioner mot de skolor som inte tar sitt ansvar. När det gäller just behovet av inspektioner för att garantera en god kvalitet liknar skolan faktiskt livsmedelsbranschen. Även om usla skolor är betydligt allvarligare än gammal köttfärs.

Ledare: Ledare: Frihet under ansvar

Oavsett vem som driver våra skolor är det i slutändan staten som måste se till att alla får en god grundläggande utbildning.