Ledare: Halvhjärtat & helfel

PARTILEDARE UTAN POLITIK. Mona Sahlin gillar att prata men det ekar fortfarande väldigt tomt.

PARTILEDARE UTAN POLITIK. Mona Sahlin gillar att prata men det ekar fortfarande väldigt tomt.

Foto: Fredrik Persson / SCANPIX /

Politik2009-11-02 06:01
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Stackars Mona Sahlin. Ännu en förtroendemätning där hon åker på storstryk, och den här gången från en av sina egna. S-sympatisörerna föredrar enligt en undersökning av Expressen/Demoskop Margot Wallström, som inte varit inne i svensk politik på åratal utan befunnit sig i Brysselexil där hon gjort minimalt med nytta som EU-kommissionär. Ingen en aspirerande statsminister vill få stryk av. Mona Sahlin kan säkert snacka bort den opinionsundersökningen också. Hon är ju, som Göran Persson en gång påpekade, allra bäst på att prata. Och pratade gjorde hon och hennes kamrater på kongressen. En hel del tomt prat. Jobben först, sades det. Men det mest konkreta och "kraftfulla" som presenterades inom jobbpolitiken var högre a-kassa. Det ger inga jobb. Om företagande gjordes många läpparnas bekännelser som inte förpliktigar till något. Konkret politik blev det mindre av. Ett riskkapitalavdrag som kompensation för återinförd förmögenhetsskatt, lättare för företagare att ta del av trygghetssystemen och svårare att få F-skattsedel. En kraftfull näringspolitik? I de politiska riktlinjer som kongressen klubbade igenom på välfärdsområdet blev politiken tydligare. S påstår att de inte längre bryr sig om driftsform. Men skärpningar ska det bli, det vill säga mindre av val- och etableringsfrihet inom vård, skola och omsorg. Vinst ska välfärdsföretagen få göra - men bara så länge den är liten och används på rätt sätt. Och möjligheterna blir stora för kommuner och landsting att sätta sig på tvären mot alternativ och nyetableringar. Resultatet blir en välfärdspolitik där S i retoriken halvhjärtat accepterar friskolors och privata välfärdsaktörers rätt att existera, av rädsla för att annars skrämma bort de få mittenväljare i storstaden som man har kvar. Men där i praktiken mycket av makten återförs från individen och välfärdsleverantörerna till politiken. Det blir helfel. På andra områden gör oviljan att sätta ned foten att oklarheterna består om vad som gäller vid en socialdemokratisk valseger. Betyg ska skolan ha men det får inte bli någon "sortering". Kärnkraften ska bort men inte just nu. Skatten ska höjas på arbete men ingen vet riktigt hur mycket och i vilken takt. Slutsatsen blir att av den omprövning och förnyelse som Mona Sahlin utlovade när hon tillträdde som partiledare blev det ett i mycket halvhjärtat hafsverk, som riskerar att göra alla falanger missnöjda snarare än att ena partiet kring Mona Sahlin och en ny politik. Oklarheterna blir ännu fler av det faktum att kongressens beslut bara är ingångsbud i förhandlingarna med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Kan man vara säker på något är det att de rödgrönas samlade slutbud kommer att se annorlunda ut. Det kan bli svårt att smälta för de socialdemokrater som redan känner att de fått svälja för mycket.