Sverige ska ha ett militärt försvar som kan användas. Men frågan är vad vi ska använda det till.
Under flera år var den dominerande tanken att svensk krigsmakt i framtiden skulle användas till att delta i fredsbevarande operationer i "Långtbortistan".
Försvaret skulle präglas av ett "expiditionary mindset" det vill säga vara beredda på att lösa uppgifter var som helst i världen. Uppgifterna skulle dock främst vara av närmast polisiär karaktär och alltid lösas i samarbete med andra.
Idén om det framtida försvaret som en liten brandkårsstyrka beredd att rycka ut till exotiska länder och bygga demokrati präglade Försvarsmaktens omställning till yrkesförsvar.
Drömmarna om den lilla yrkesarmén kom dock på kant i och med Rysslands krig mot Georgien 2008. Kriget visade att väpnad konflikt fortfarande var ett reellt hot också i vårt närområde. Tillsammans med soldatstaty-krisen i Estland visade Georgienkriget att den ryska ledningen återigen var beredd att använda militära maktmedel mot sina små grannar.
Det blev klart att Sverige behövde ett försvar som kunde användas också här hemma, och snabbare än man tidigare trott.
"Här och nu - men till vad?" är ett uttryck som är hämtat från Wilhelm Agrells bok Fredens illusioner från 2010. Agrell anspelar naturligtvis på det omöjliga i att på förhand gissa vad en försvarsmakt kommer att behöva användas till.
Några som ändå gör det och lyckas komma med viktiga poänger är Frank Rosenius, Bo Hugemark och Karlis Neretnieks. De tre sitter i kungliga krigsvetenskapsakademin och i en debattartikel i Dagens Nyheter 22 maj föreslår de att Sveriges framtida försvar ska vara utformat efter ett specifikt scenario.
Det troliga scenariot där Sverige dras in i en väpnad konflikt är enligt de tre debattörerna att Ryssland utövar våldsmakt mot något eller några av de baltiska länderna. Då dessa är Nato-medlemmar kommer det troligen resultera i en begäran från Nato att nyttja svenska hamnar och flygfält. Det skulle i så fall vara den uppgift Försvarsmakten ska vara uppbyggd kring.
I konkreta reformer skulle det innebära ett fortsatt starkt flygvapen, ett snabbt användbart luftvärn med lång räckvidd samt säkerhetsförband för att skydda baserna.
De tre krigsvetarnas förslag är mycket intressant. Samtidigt borde en av lärdomarna från försvarets nedmontering vara att man aldrig kan bygga långsiktig planering kring på förhand uttänkta scenarion.
Försvarsplaneringen ska utgå ifrån landets geostrategiska läge samt från att Sverige är värt att försvara.