Efter att regeringen backat från det femte jobbskatteavdraget är det plötsligt grönt ljus. Budgeten går igenom och vi slipper diskussionerna om en regeringskris.
Sveriges tyckarelit tycks annars vara överens om att Sverige behöver starka regeringar! Egen majoritet är snabbt och geschwint. En del förslår till och med grundlagsändringar för att lättare uppnå detta effektivitetens envälde.
Förutom att minoritetsregeringar är normaltillståndet i svensk politik tycker jag att de missar något väsentligt. Det är nämligen regeringen som ska verkställa riksdagens beslut, inte tvärtom.
Ja, det är tuffare för Reinfeldt att få igenom sina förslag i minoritet. Men det kan väl inte automatiskt vara dåligt att beslut behöver förankras i en vidare krets än regeringskansliet? En minoritetsregering är tvungen att söka stöd hos andra partier vilket borgar för breda riksdagsöverenskommelser.
Dialog, uppgörelser, kompromisser. Och visst, ibland också dödläge. Färre bra förslag går igenom. Men samma sak gäller dåliga förslag. Förändringarna sker långsammare vilket sannolikt betyder att färre beslut behöver rivas upp av kommande regeringar.
Ett minoritetsstyre innebär också en renässans för riksdagen och de så utskällda "knapptryckarna" som befolkar den. Tidigare, under olika majoritetsregeringar, har en fråga ofta kunnat vara avgjord redan när propositionen lämnats till riksdagen. Så hårt viner partipiskan. Nu bryts plötsligt argument mot varandra i utskotten.
Att man förlorar en och annan omröstning är smällar man får ta. Regeringen led till exempel 16 nederlag under det förra riksdagsåret, men det finns också många goda exempel på blocköverskridande samarbete.
Utan större dramatik presenterade regeringen och Miljöpartiet till exempel i mars en övergripande överenskommelse om migrationspolitiken. Det första steget, som väntas skrivas in i höstbudgeten, innebär bland annat att tusentals somaliska familjer kan återförenas och att papperslösa ska få rätt att gå i skolan. Detta trots att Sverigedemokraterna befinner sig i en vågmästarposition!
Det finns också andra förslag på hur regeringsfrågan bör lösas. Under ett SNS-seminarium som sändes av SVT förra veckan framförde statsvetaren Olof Ruin åsikten att Moderaterna borde bilda en enpartiregering. Han menar att det skulle vara lättare för en sådan att nå överenskommelser. I dag måste nämligen frågorna första behandlas internt av de fyra partierna inom alliansen innan regeringen kan söka stöd på annat håll.
Det kanske ligger något i det, men för att genomföra en sådan ombildning måste regeringen först avgå och då är det högst osäkert om Reinfeldt skulle få förnyat förtroende.
Nej, minoritetsstyret kanske inte är så effektivt alla gånger. Men jag tror att regeringen gör klokt i att ödmjukt finna sig i att förlora omröstningar ibland. Det verkliga glädjeämnet är dock att Sveriges Riksdag äntligen är mer än bara ett transportkompani.