Ledare: Insnöat om skotrar

EN SNABB BÅT. Vattenskotrar kan fara fram i hög fart men är inga vidunder.

EN SNABB BÅT. Vattenskotrar kan fara fram i hög fart men är inga vidunder.

Foto: HASSE HOLMBERG/Scanpix

Politik2009-07-13 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
I ett län som redan har problem med att olika typer av fordon framförs på ett oansvarigt sätt, det må sedan vara bilar, båtar, snöskotrar, motorcyklar eller
mopeder, kan det tyckas märkligt att försvara rätten att rida fram på
ytterligare ett fartvidunder. Men regleringen av var vattenskotrar får köras förtjänar faktiskt att ifrågasättas. För faktum är att makthavarnas handhavande av vattenskotrarna påminner om de värsta buskörarnas. I alla fall om man ska tro experterna. När Hugo Tiberg, professor i sjörätt vid Stockholms universitet, häromdagen vittnade i ett uppmärksammat (och fem år gammalt) fall i Luleå tingsrätt, var hans omdöme om den gällande Vattenskoterförordningen inte nådigt. "Den här lagstiftningen är så urusel att jag aldrig sett maken", var hans kommentar. Förordningen från 2004 innebar att vattenskoterkörning förbjöds utanför allmänna farleder och särskilt anvisade områden. Trots att de nya reglerna marknadsfördes av den dåvarande regeringen som mer tillåtande anser Hugo Tiberg att de i praktiken innebar en skärpning. "Om samma regler skulle gälla för motorcyklar vore det som att de bara fick köras på våra största motorvägar", sade han i tingsrätten. Och turerna kring vattenskotrarna kan göra en vimmelkantig. Sverige har gått från fritt fram till allmänt förbud till dagens oklara ordning. Att det gamla Luleåfallet blivit så uppmärksammat beror just på att många avvaktar domstolens utslag för vägledning i andra fall. Luleå tingsrätt har i sin tur avvaktat i väntan på besked från EG-domstolen. Det kom i början av juni men har inte gjort rättsläget mycket klarare. Ambitionen hos svenska lagstiftare och tillämpande myndigheter har trots alla turer fram och tillbaka inte gått att ta miste på. Den verkar hela tiden ha varit att bli av med dem man betraktar som fridstörare som far omkring på alltför dyra leksaker till fara för både människor och miljö. Till skillnad från de mer seriösa båtfararna, får man anta.

Hugo Tiberg vänder sig mot denna insnöade syn. Moderna vattenskotrar är enligt
honom tystare och miljövänligare än många motorbåtar. De drar mindre bränsle och ger inte upphov till lika mycket vågor. Sakargumenten talar alltså emot jakten på skoterkörningen.

Problemet med fartdårar som faller för frestelsen att köra för fort kvarstår naturligtvis, men de färdas som bekant även per båt. Och de bör i samtliga fall, helt oavsett fordonstyp, bemötas med hårda tag (antagligen hårdare än i dag) från samhällets sida. Störande och farlig buskörning måste beivras på både land och hav. Men det kan inte vara rimligt att som i dag särbehandla vissa typer av flytande fordon, bara för att de kallas skotrar och inte båtar, kan köras väldigt snabbt och av många betraktas som leksaker.