Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
När landstingsrådet Kent Ögren (S) och Kulturrådets generaldirektör Kennet Johansson tog emot pressen i fredags, försäkrade de att dialogen och relationen mellan landstinget och den statliga myndigheten är utmärkt. Ändå var det tydligen nödvändigt att tillsammans skriva på en gemensam "avsiktsförklaring" där parterna lovar att "utveckla samverkan inom kulturområdet". Mycket mer konkret än så blev det inte. Kulturpolitiken är känd för att det ofta blir vackra (nåja) ord med oklar innebörd. En ledtråd till varför den ena av parterna gjort sig detta till synes helt onödiga besvär gavs av landstingsrådet Kent Ögren: "En fördjupad dialog och samverkan med staten betyder mycket för Norrbotten. Ett naturligt nästa steg blir att ta ansvar för den regionala kulturportfölj som finns med som ett förslag från kulturutredningen", var hans kommentar. Avsikten med avsiktsförklaringen synes därmed vara att landstinget inför höstens kulturproposition vill visa sig positiva och väl förberedda om kulturutredningens förslag om mer regional makt över de statliga kulturpengarna blir verklighet. Här finns ju möjlighet till mer pengar för landstingspolitikerna att bestämma över och det säger de inte nej till i första taget. Trots allt fagert tal om kulturens frihet vill politiker gärna gå in och peta även på detta område; det må sedan handla om att gynna jämställdhet, mångfald, tillgänglighet, barnens rätt eller något annat av allt det talas om i avsiktsförklaringen och som Kent Ögren hävdar hör till Norrbottens "kärnvärden". Frågan är om han har de socialdemokratiska kärnväljarna med sig. Kultur brukar inte stå särskilt högt i kurs bland dessa, särskilt inte i tider då pengarna tryter på andra, mer prioriterade offentliga utgiftsområden. Ett landsting som sysslar ännu mer med kultur kan säkert sticka i ögonen på mer än en S-väljare när sjukvården samtidigt skärs ner. Å andra sidan gillar sossar precis som alla andra arbetstillfällen, och kan det bli fler sådana i Norrbotten genom att landstinget lyckas förhandla till sig en större påse, förlåt portfölj, med kulturpengar, så varför inte. Kultur kopplat till ekonomisk tillväxt; en koppling det faktiskt talas väl om i den borgerligt initierade kulturutredningen, får däremot en del kulturarbetare att se rött. De är rädda för att regionaliseringen av kulturstödet, tillsammans med att idén om kulturen som tillväxtskapande sprider sig, ska förvandla kulturpolitiken till regionalpolitik; där klåfingriga regional-och lokalpolitiker med en minst sagt bred kulturdefinition får styra och ställa. Risken finns. Men vill man ha offentlig styrning av kulturen kan man inte räkna med att det offentliga alltid ska styra åt det håll man själv vill gå.
