Det svenska rättssamhället ser ut att börja ge upp kampen mot narkotikan.
I veckan rapporterade Göteborgs-Posten att en dom i Högsta domstolen lett till förändrad praxis när det gäller grova narkotikabrott. GP:s granskning visar att straffen för narkotikabrott på bara ett och ett halvt år i praktiken halverats.
Kortare straff får självklart påverkan på narkotikahandeln, vilket bland annat styrks av en konsekvensanalys som Rikskriminalen har gjort. Enligt en juridisk expert på påföljdsfrågor vid narkotikabrott ger brott som tidigare gav tio års fängelse endast fem.
Det betyder att den kriminelle är tillbaka på gatan efter tre i stället för efter sex år. Risken är då större att den dömde återfaller i brott. Nätverk och marknadskunskaper är fortfarande aktuella och användbara.
Med häktningstiden inräknad är påföljden så kort att kriminalvården knappast kan hinna med några insatser för omställning. Färre personer får respiten och redskapen som behövs för att hoppa av en kriminell bana. Fler knarklangare kommer att finnas ute i samhället.
En annan uppenbar fara är att mer internationell brottslighet flyttar hit.
Knarket säljs av professionella organisationer som verkar på en global marknad. Verksamheten förläggs där riskerna är små. Korta straff innebär att polisen lägger mindre tid på att utreda narkotikabrott. Både risken att upptäckas och priset vid upptäckt minskar.
Sverige har tidigare varit känt för att ha en hård syn på narkotikabrott. Kanske har det varit en naturlig följd av det socialt ansvarstagande samhälle vi har försökt bygga. Ett samhälle som lägger stora resurser på de ungas uppväxtvillkor, på skolor, och på gemensam sjukvård kan inte stillatigande se på när ligor binder unga människor vid knarket.
Att döma ut höga straff har känts naturligt, och verkar också ha haft effekt. Narkotikahandeln har varit mindre i Sverige än i jämförbara länder.
Man kan verkligen undra varför vi nu ändrar vår politik. Bortsett från några vänsterintellektuella och några flumliberaler har den folkliga beslutsamheten att inte ge upp kampen mot narkotika varit stark. Men folkflertalets vilja spelar i sammanhanget mindre roll.
Inget demokratiskt beslut om att underlätta för knarkhandlarna har tagits. Initiativet har helt kommit genom en icke demokratisk makthavare - Högsta domstolen.
I en krönika i Svenska Dagbladet den 29 december problematiserade Paulina Neuding att tunga beslutsfattare som justitieråd kan utses och verka, utan att någonsin granskas av journalister eller medborgare. Exemplet med narkotikapåföljderna understryker problemet. De som tjänar pengar på andra människors missbruk och tragedi är fruktansvärda människor. Om folket och riksdagens majoritet vill se en fortsatt tuff linje mot dem, ska den inte brytas av en handfull jurister i HD.