Dagens Nyheter har i dagarna granskat motionsfloden till riksdagen under allmänna motionstiden denna höst. Av drygt 3.000 inlämnade alster hittade man 117 som innehöll textstycken som rakt av kopierats från olika håll, såsom lobby- och intresseorganisationer.
Totalt fanns 156 av riksdagens 349 ledamöter som undertecknare. En viss övervikt fanns för företrädare från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet bland dem som plagierat.
För den som har insyn i hur riksdagsarbetet går till kommer avslöjandet om omfattningen inte som en chock. Varje dag sitter politiska tjänstemän och klipper och klistrar i texter. Man klipper om interna program till tidningsartiklar eller motioner och vice versa. Påfallande mycket av den politiska text som produceras på kanslierna är återanvänd.
Att man utan närmare reflektion även tar med externt material, från exempelvis lobbyister, i saxningsarbetet är mot den bakgrunden föga förvånande.
Snarare är det en logisk konsekvens av hur vårt politiska system är uppbyggt och fungerar.
I riksdagen finns det inte ordinarie uppdrag i utskotten så det räcker till alla 349 ledamöter. Det gör att det är svårt att finna meningsfull sysselsättning för alla. Till det ska läggas att det i mediernas granskning av riksdagen varit nästan omöjligt att ge en verklig bild av vem eller vilka som gör ett bra arbete.
En enkel lösning har blivit att varje år ranka vilka riksdagsmän och kvinnor som motionerar flitigast. Med följd att alla riksdagsmän jagar ämnen att skriva om och åsikter att framföra. Där kommer intresseorganisationer som serverar fakta och åsikter in.
Tyvärr har antalet skrivna motioner mycket litet positivt samband med vem eller vilka som gör ett bra jobb. Snarare är det tvärtom. Alla dessa motioner, som i princip alla avslås, korkar igen det politiska systemet.
Förvisso ger det nu osäkra politiska läget större möjligheter för hoppande majoriteter och att fler motioner därmed går igenom. Men likafullt behöver något göras om riksdagen inte ska bryta ryggen under berget av motioner.
Klippandet och klistrandet i texter är ett problem som partierna behöver ta itu med. Riksdagskanslierna har anställt politiska tjänstemän för att självständigt kunna ta fram underlag till motioner, inte för att vara en kanal direkt in i politikens hjärta för lobbyister och andra.
Det måste råda nolltolerans mot förslag och motiveringar som klippt och klistrats in från andra parter. Det har väljarna rätt att förvänta sig av de folkvalda. Kan vi inte hitta 349 ledamöter som tillsammans med sina handläggare klarar detta så borde kanske antalet riksdagsmandat krympas. Så att konkurrensen om platserna blir högre - och därmed också förhoppningsvis den genomsnittliga kompetensen.