I sin budgetmotion lovar Socialdemokraterna att minska denna "klyfta"
mellan löntagare och pensionärer.
Detta röda engagemang för pensionärerna är nyfunnet. Under sossarnas senaste period vid makten sänkte de inte skatten för pensionärer, vilket alliansen har gjort. Däremot sänkte Socialdemokraterna inkomstskatten för löntagare genom höjt grundavdrag, medan pensionärerna blev utan - men det har Thomas Östros valt att glömma vid det här laget.
Han väljer numera även att bortse från det märkliga i att kalla en skillnad i skattenivåer för "skatt". Med det resonemanget borde ju egentligen Socialdemokraterna även se den lägre arbetsgivaravgift för unga som regeringen infört som en "skatt" på arbetslösa i medelåldern och uppåt. Ändå vill Socialdemokraterna införa sin egen variant av skatteavdrag för den som anställer en ung arbetslös, plus ett särskilt avdrag till den som anställer en långtidsarbetslös ungdom. De vill också göra en tillfällig nedsättning av arbetsgivaravgiften för den enmansföretagare som gör sin första anställning (skatt på större företag?). Det här visar på ett inte så litet hyckleri från Socialdemokraternas sida. Lägg till det att S accepterat tre av fyra steg i jobbskatteavdraget, liksom avdraget för arbetande pensionärer, så försvinner det sista av Socialdemokraternas och Thomas Östros trovärdighet. Och budgetmotionens passage; "den borgerliga skattepolitiken har genom särlösningar och snåriga regler gjort det svenska skattesystemet mindre effektivt", blir bara skrattretande.