Ledare: Kriminella kommuner
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
för alla totalt sett, hindrar inte detta att enskilda bolag och företagare kan öka sin vinst genom att tillskansa sig särskilda fördelar och extra förmånliga villkor. Och de försöker. Trots allt klagande från näringslivsorganisationer över allt besvär som det offentliga orsakar näringslivet finns det många bland organisationernas medlemsföretag som inte betackar sig för kommunal draghjälp om tillfälle ges. Det förvånar egentligen inte. Vem är så dum att den säger nej till lite extrapengar? Det blir andra som får ta smällen i stället: De företag som får klara sig utan stöd drabbas av oschyst konkurrens. Skattebetalarna får se sina surt för-
värvade slantar riskeras i olika kommunala marknadsexperiment. Det är naturligtvis inte bra. Kommuner ska avstå från att leka riskkapitalister eller idka välgörenhet åt näringsidkare som inte förmår stå på egna ben. Kommunerna gör bäst i att sköta sitt. Ändå fortsätter flera kommuner att agera företagsstödjare. Trots att det
faktiskt kan vara kriminellt. I andra kapitlet i Kommunallagen, som reglerar kommunernas befogenheter, stadgas i åttonde paragrafen att en kommun får "genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen". Men "individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas bara om det finns synnerliga skäl för det". Vad som är synnerliga skäl är inte definitivt fastslaget en gång för alla. Tanken är dock att begreppet ska tolkas restriktivt. Men även då kommunens agerande bedöms vara lagstridigt kan beteendet fortgå ostraffat, eftersom Kommunallagen är så tandlös. Om kommunen fälls för lagbrott men inte rättar sig efter domen följer inga sanktioner. För att få ordning på det här krävs en skärpning av lagen, så att det blir tydligt vad som faktiskt är godtagbara "synnerliga skäl"; om det nu alls finns några tänkbara sådana. Det ger också bättre förutsättningar för en förutsägbar rättstillämpning. Framför allt behövs sanktioner riktade mot lagbrytarna; sanktioner som har tillräckligt stor avskräckande effekt för att få kommunerna att avhålla sig från sådana här dumheter. Rejäla vitesbelopp är ett sådant tänkbart alternativ. Oavsett vad lagtexten exakt stadgar borde det sunda förnuftet egentligen få kommunpolitiker att inse att de bör ägna sig åt sitt och överlåta företagandet åt andra. Företagarna ska nog klara sig ändå. De prisar ju ofta sig själva för entreprenörskap, driftighet och effektivitet. Då borde de också kunna överleva utan kommunalt stöd.