Svenska skolelever blir allt sämre på att läsa. Trenden nedåt har kunnat följas i internationella mätningar ända sedan 1990-talet. Sedan 2001 är det bara Bulgarien som haft en lika dålig utveckling.
De vikande läskunskaperna märks i skolans alla ämnen. När det till exempel skulle undersökas varför många barn inte hängde med i högstadiets matematikundervisning befanns det att eleverna ofta inte hann läsa och förstå uppgifterna. Det var inte matten utan läsningen som var problemet.
Barnens otillräckliga läsvanor kom också fram när litteraturutredningen presenterade sitt arbete på bok- och biblioteksmässan i Göteborg förra året. Man konstaterade att det finns en läsparadox i vårt samhälle. Böcker har aldrig varit så lättillgängliga och billiga som i dag. Men å andra sidan har barnen aldrig läst så lite. Hur uppstår det fenomenet?
Ett svar kan ligga i den undersökning som Skop just genomfört på uppdrag av Lärarnas tidning. Där intervjuades 1.000 lärare om sina läsvanor. Lärare äldre än 40 år verkar vara storkonsumenter av böcker. Men i de yngre leden ser det värre ut.
Mer än tio procent av lärarna under 40 år uppger att de aldrig läser någon skönlitteratur. Ytterligare 35 procent läser mindre än en bok varannan månad. Endast 16 procent av Sveriges lärare uppger att de läser en bok i månaden, eller mer.
Om det är så illa ställt med lärarnas egen läsning är det kanske inte så konstigt om elevernas resultat sjunker. Läsning är inte en färdighet som man en gång lär sig och sedan behärskar. För att verkligen förstå bör man öva ofta och mycket. Det är inte bara viktigt för den rent logiska förståelsen för till exempel matematik och annan naturvetenskap. I ett samhälle byggt på idéer om deltagande och solidaritet är läsning också ett av våra bästa verktyg för ökad empati och förståelse. Vi kan inte leva någon annans liv, men genom böcker kan vi för en stund sätta oss in i det.
Varför läser de yngre lärarna så lite? För att svara på den frågan skulle man behöva ha mätt förändringar under längre tid. Kanske läste de äldre lärarna också få böcker då de var yngre och var tvungna att ta hand om småbarn. Men det kan också vara så att det dåliga läsandet beror på att läraryrkets status stadigt sjunkit.
I takt med att det blivit allt lättare att komma in på lärarutbildningen har fler och fler studenter utan studiemotivation hittat in på utbildningen. Om det är den samhällsförändringen som håller på att slå igenom har vi problem.
Regeringen har signalerat att den vill öka läsandet. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) driver till exempel frågan om skolbibliotek för att få de nya friskolorna att skärpa sig. Kanske borde man också göra särskilda satsningar på lärarna själva.
Som förälder och medborgare kan man naturligtvis också hjälpa till. Nästa gång det är kvartssamtal är det kanske dags att fråga fröken hur det står till med hennes eget läsande.