insett är bra, men också via högre skatt på arbete, något som Socialdemokraterna ännu inte insett är dåligt. Ser man bortom Socialdemokraternas populistiska retorik framgår dock att
de inte alltid är emot skillnader. De vill införa ett skatteavdrag för fackavgifter - alltså en "skatt" på icke-fackanslutna. Och även Socialdemokraterna vill ge "ekonomisk stimulans" till pensionärer som jobbar. Politiken för äldreomsorgen präglas av samma vacklande. Lars U Granberg (S) berättade att hans parti inte har något emot valfrihet. Bara viss form av valfrihet. Äldre ska få välja hur de vill bo, vilken form av service de vill ha och mängden hemtjänsttimmar. Men inte vem som utför omsorgen. Privata aktörer ska inte förbjudas. Men eftersom politikerna enligt Socialdemokraternas äldreplattform ska ha rätt att "neka nyetableringar och att geografiskt styra var en ny utförare får etablera sig", blir det inte mycket utrymme för privata alternativ. Det är inte något problem för Socialdemokraterna, eftersom de nöjer sig med ett alternativ, det offentliga, bara det är tillräckligt bra. Problemet är att ett offentligt monopol alltid kan hävda att det är tillräckligt bra. Så sker i Luleå kommun, där Socialdemokraterna är så nöjda med äldreomsorgen att de inte ser något behov av alternativ. Vad Socialdemokraterna inte inser är att själva förekomsten av alternativ, valfrihet och konkurrens skapar ett tryck på det offentliga att lyssna, lära och skärpa sig.
Förutom det faktum att privata alternativ erbjuder äldre som annars skulle sitta fast i ett dåligt kommunalt äldreboende - för sådana finns - en väg ut. För dessa pensionärer är det ingen tröst att fler har det lika dåligt.