Direkt efter att Håkan Juholt meddelat sin avgång uttryckte ledande socialdemokrater sina artiga sympatier för den tidigare partiledaren: Juholt gjorde mycket för att sätta barnfattigdomen och vinstuttaget i välfärden på den politiska dagordningen, upprepade de, och lät som förprogrammerade robotar.
Jag tycker att sammanfattningen av Juholts gärning satte fingret på vad som är fel med dagens socialdemokrati. Man är inte i takt med tiden.
I stället för att med högljudd klasskampsretorik tjura över valfrihet, vinster i välfärden och relativ barnfattigdom borde Socialdemokraterna ta tag i viktigare problem, som kan föra samhället framåt.
Den nye ledaren, Stefan Löfven, har sagt att han kommer att lägga stor vikt vid att utforma en politik som skapar fler jobb. Det låter som en bra början för den som leder ett arbetarparti.
Löfven har också påstått att Socialdemokraterna har de framtida lösningarna på de framtida problemen. Jag vet inget om framtiden. Men här är i alla fall tre aktuella politikområden där det finns mycket mer att begära av alliansen. Är Socialdemokraterna det minsta påpassliga så utnyttjar de chansen:
Turordningsregler: Las må vara en helig ko. Men för ett parti som gärna gör sig till talesman för de svaga i samhället borde det vara ett huvudmål att anpassa och förbättra en arbetsrätt som stänger ute unga och utlandsfödda från arbetsmarknaden.
Förändrade turordningsregler, som är anpassade efter en modern och rörlig arbetsmarknad, behöver inte betyda ett svagare fack.
Det viktigaste för en pragmatisk fackföreningsrörelse förankrad i samtiden borde borde vara att det vid behov finns stöd och omställning. Inte att arbetstagarna kedjas fast vid samma arbetsplats livet ut.
Löfven är visserligen en fackföreningsman, men han har i tidigare förhandlingar visat sig kompromissvillig och pragmatisk för medlemmarnas bästa. Ska någon ompröva Socialdemokraternas inställning till turorningsreglerna i las så är det han som ska göra det.
Integration: Alliansregeringen har satsat mycket på att knyta samman integration med arbetsmarknad. Men åtgärderna har inte alls varit tillräckliga. Det tar i genomsnitt sju år för en nyanländ att etablera sig på arbetsmarknaden!
Det är naturligtvis ett fruktansvärt slöseri med resurser i ett land som skriker efter arbetskraft. Utanförskapet skulle bli mindre om det blev billigare att anställa och lättare att säga upp.
Bostäder: Det byggs för lite, framförallt i Stockholm, och det enda som byggs är svindyra bostadsrätter.
Ännu en socialdemokratisk käpphäst, men ta och ompröva inställningen till marknadshyror! Det måste bli lönsamt även att bygga hyresrätter, och då kan en tvåa på Kungsholmen inte kosta lika mycket som en tvåa i Kista.
Bostadsbyggandet är i dag både överreglerat och överbeskattat. Och återigen drabbar det främst unga, arbetslösa och nyanlända.
Stefan Löfven har ett hästjobb framför sig. Både med att hålla ihop partiet och utforma en ny politik. Men visst kan Socialdemokraterna komma igen, om man vill det. Förnyar man sig inte och anpassar sig till dagens utmaningar så går man under.