Ledare: Med livet som insats

KRIGSTILLSTÅND. När afghanerna i dag genomför sitt andra presidentval sedan talibanstyret föll är det i en mycket pressad säkerhetssituation.

KRIGSTILLSTÅND. När afghanerna i dag genomför sitt andra presidentval sedan talibanstyret föll är det i en mycket pressad säkerhetssituation.

Foto: KEVIN FRAYER/AP

Politik2009-08-20 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Raketattacker mot presidentens hus. Självmordsbombare. Talibaner som hotar att döda eller lemlästa alla som går och röstar. Det är under sådana förutsättningar afghanerna i dag ska utnyttja sin nyvunna rätt att välja president i ett demokratiskt direktval. Allt annat än ett mycket lågt valdeltagande bör därför betraktas som en succé. Valet är det andra sedan talibanstyret vältes över ända i Afghanistan 2001. Därefter har en del blivit bättre för afghanerna, medan annat gått åt helt fel håll. Talibanerna är tillbaka och härskar i praktiken över delar av landet. Strider, terrordåd, korruption och utbredd laglöshet förlamar ekonomin i ett redan fattigt land. Trots den bedrövliga säkerhetssituationen kommer troligen ändå ett stort antal afghaner våga sig till någon av de 29.000 vallokalerna. En ung kvinnlig student säger i en intervju med DN (19/8): "Om vi vore så rädda för talibanerna att vi inte vågade rösta, då har vi ingen framtid". Det är ett mod som imponerar. I Afghanistan kan man verkligen tala om demokrati på liv och död. Modiga är också de drygt 400 svenska soldater, varav ett 60-tal från norrbottniska förband, som riskerar liv och lem i främmande land i fredsstyrkan Isaf. De bidrar till att skapa säkerhet, stödja uppbyggnaden av ett fungerande, demokratiskt samhälle och ser till att bistånd kommer fram. Det är dessa soldater som Vänsterpartiet vill dra tillbaka, och i stället lämna afghanerna åt sitt öde. I sitt sommartal i Gnesta kallade partiledaren Lars Ohly den FN-sanktionerade insatsen för "en kontraproduktiv krigsinsats". USA och Nato är för inblandade för vänsterledarens smak. Miljöpartiet har i sin tur sagt nej till svenska truppförstärkningar och
sviktar i sitt stöd för insatsen. Blir detta den rödgröna inriktningen vid
en valseger; att afghanernas sak inte längre ska betraktas som vår? Förutom bristen på solidaritet i en sådan politik påverkar den också vår egen säkerhet. Ett instabilt eller talibanstyrt Afghanistan göder global terrorism och narkotikahandel. Inte minst därför är ett svenskt militärt deltagande motiverat. Samtidigt är det viktigt att se realistiskt på de nuvarande förutsättningarna i Afghanistan. Även svensk trupp blir allt oftare utsatt för våld. Kritik har riktats mot försvarsledningen för att den materiel trupperna idag har tillgång till inte ger tillräckligt med skydd. Att åtgärda detta måste bli en prioriterad försvarsfråga framöver. I Afghanistan kämpar svensk militär dagligen för att upprätthålla fred och frihet, och pengar som går dit är väl använda. Snåla och spara får man göra någon annanstans. Till exempel genom att förändra vår föråldrade förbandsstruktur, eller dra ner på kostsamma försvarsindustriella prestigeprojekt.