Ledare: Osolidariska Sverige

Varför ska andra behöva utkämpa våra strider?

Röd och rädd. Mona Sahlin (s) höjer ett varnande finger för ett svenskt medlemskap i Nato.

Röd och rädd. Mona Sahlin (s) höjer ett varnande finger för ett svenskt medlemskap i Nato.

Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

Politik2008-07-11 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
För den som för närvarande ser ett enda stort kaos i försvarspolitiken erbjuder
Mona Sahlin lite hjälp. Hon ser nämligen ett mönster. Syftet med regeringens politik, vilken Mona Sahlin i sitt Almedalstal beskrev som "ett fullständigt haveri", är att öppna dörren för ett svenskt Nato-medlemskap. Tråden i hennes analys är enkel att följa; genom att rusta ner blir vi beroende av andra och då måste vi gå med i Nato. Men tanketråden leder fel. Beroende är vi
redan. Det spelar ingen roll om vi rustar oss till tänderna eller slår vår försvarsmakt sönder och samman; svensk säkerhet måste byggas i samarbete med andra. Detta är egentligen något som även socialdemokraterna skriver under på, när de inte ägnar sig åt att hetsa mot Nato på Sahlinska manér. Som en närmast enig försvarsberedning slog fast i sin senaste rapport Försvar i användning, är vår
säkerhet "intimt kopplad till våra grannars och Europas säkerhet". Och den tanke om ömsesidig solidaritet som ligger till grund för Nato-samarbetet, och som motståndarna till ett svenskt Nato-medlemskap finner så skrämmande (Ska vi behöva komma till andras undsättning? Huh så hemskt!) finns nu med som en grundpelare även för svensk försvarspolitik. I alla fall på papperet. I försvarsberedningens förra rapport konstaterar man att Sverige inte kommer att förhålla sig passivt "om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland [i EU] eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas". Försvarsberedningen är dessutom på det klara med att "Nato har varit och är en central aktör för europeisk säkerhet", liksom att Sverige ska vara en del av "den transatlantiska säkerhetspolitiska gemenskapen". Ändå dessa retoriska missiler mot Nato från ledande socialdemokrater. "Aldrig
ett Nato-medlemskap", var Mona Sahlins tydliga besked i Almedalen. Alliansen gör å sin sida, med undantag av folkpartiet, sitt bästa för att begrava frågan. Folkpartiets reservation i försvarsberedningens senaste rapport väckte också irritation hos de övriga allianspartierna, men poängen i reservationen var viktig: Sveriges säkerhet bygger på att vi räknar med stöd från Nato och några alternativ finns inte. Det finns därmed bara ett realistiskt säkerhetspolitiskt alternativ för Sverige, och det är att bli medlem i Nato. Det är också det enda moraliskt godtagbara. Svensk tradition att stå vid sidan av och se på medan andra får utkämpa våra strider förskräcker. Försvarsminister Sten Tolgfors (m) bröstar sig gärna, och talar vitt och brett om hur Sverige "exporterar" fred i världen. Det är dags att börja exportera lite solidaritet också. Sluta hoppas på Norden och EU. Det finns ett säkerhetssamarbete i Europa som fungerar. Det kallas Nato - och Sverige måste med.