De nio observationsplatserna i Haparanda måste vara den mest genomdiskuterade frågan på länge i norrbottnisk landstingspolitik. Frågan har varit uppe på flera landstingsfullmäktige, återremitterats och överklagats. Ändå blev det två timmars debatt på onsdagens möte innan fullmäktige till sist kunde klubba igenom majoritetens förslag om avveckling. Debatten var ensidig. Landstingsrådet Kent Ögren (S) inledde med ett långt inlägg trots att han lovade att hålla sig "föredömligt kort". Men sedan höll den rödgröna majoriteten mest tyst. Oppositionen fick debattera ensam. Det spårade ur. Riktigt parodiskt blev det när Staffan Eriksson (M), Luleå, och Gunnar Selberg (C), Kiruna, käbblade om Norrbottensteaterns värde och kulturens hälsofrämjande effekter. De fick tyvärr Kent Ögren och hans tysta majoritet att framstå som ganska sansade. Men inombords pågick det nog en hel del även hos de rödgröna ledamöterna. Inte bara oppositionen har förundrats över hur hårt Kent Ögren drivit denna fråga om nio vårdplatser, till priset av en splittrad S-grupp, öppen strid med Haparandas populära kommunalråd Sven-Erik Bucht (S) och 10.000 uppretade Haparandabor. Valstrategiskt sett kan det här bli en bra affär för oppositionen. Landstinget hoppas spara 4,7 miljoner kronor, men det beror på. Först ska det förhandlas med Haparanda kommun om något slags lösning för i första hand patienter i behov av palliativ vård. Så hur det hela slutar för Haparandas del vet ingen idag. Eftersom landstinget och Haparanda kommun inte kommit överens förut kan det mycket väl bli en lång fortsättning på denna utdragna historia och fler bataljer mellan herrarna Ögren och Bucht. För oppositionen vore det nog trots allt bäst om frågan hamnade i bakgrunden. Det har sugit för mycket energi även för deras del att delta i vad gruppledaren Erik Berg (C) väl beskrev som "ett skyttegravskrig på de vårdbehövandes bekostnad". Tyvärr har oppositionen provocerats av Kent Ögrens kompromisslösa framfart till att inta märkliga ståndpunkter.
Flera protesterade mot det demokratiskt bristfälliga i att majoriteten vill lägga över fler beslut om vårdplatser på tjänstemännen. Men sedan när är det borgerlig politik att politiker ska in och peta i varje vårdplatsbeslut?
Detsamma gäller oppositionens ryggmärgsreaktion att försvara en sjukvård utspridd över länet enligt någon slags abstrakt rättviseteori, trots att det kan innebära sämre kvalitet på sjukvården. Här gäller det för oppositionen att inte frestas bli lika kategorisk och
kompromisslös som motståndaren. Det allra bästa är om mer av inflytandet över sjukvården förflyttas bort från både politiker och tjänstemän. Regeringens vårdvalsreform som införs vid årsskiftet innebär just detta; att patienterna tar makten. Det kan man kalla demokrati.