LEDARE: Ledare: Politiska flyttlass

När rädslan förra våren var som störst för att F 21 skulle läggas ned sade Luleås kommunalråd Karl Petersen (S): "Det kommer att bli en dyr nota om statsmakterna vill genomföra detta. Det är klart att vi ska kompenseras och det riktigt ordentligt". Det lät nästan som ett hot. Någon makt att göra något åt saken hade inte Karl Petersen, men kanske baserades hans självsäkerhet på att Socialdemokraterna i regeringsställning flera gånger delat ut så kallade statliga ersättningsjobb i samband med försvarsneddragningar. Nu räknade han med att alliansregeringen skulle göra detsamma. En märklig tanke är det, att staten för evigt ska garantera ett visst antal arbetstillfällen på en ort. Ändå har denna idé upprepats flera gånger den senaste tiden av kommunalråd och andra, med krav på statliga insatser för att rädda både kommuner och fabriker undan finanskris och lågkonjunktur. Statliga ersättningsjobb låter fint men löser inga problem, de skapar bara nya. Staten kan inte ägna sig åt någon "rättvis" utportionering av jobb utan att myndigheternas förmåga att lösa sina uppgifter på bästa sätt påverkas negativt. Förutom att en sådan ersättningspolitik omöjliggör statliga neddragningar skulle den inte ens om statens börs var dubbelt så stor kunna hålla emot så starka krafter som demografiska förändringar och strukturomvandlingar. Dessutom är ersättningsjobb dyra. Enligt en undersökning som fackförbundet ST gjort har ersättningsjobben kostat skattebetalarna uppemot 900.000 kronor per jobb i vissa fall, på grund av bland annat flyttkostnader, rekryteringskostnader och dubbla hyror. Några garanterade jobb rör det sig inte heller om. Efter ett tag ska någon annan ort gynnas och då flyttar jobben igen. Eller så läggs myndigheten ned eller omorganiseras, och staten är inte alltid lika frikostig med ersättningsjobb. Att en kommun får en ny myndighet i utbyte mot ett nedlagt regemente innebär inte heller att de som sparkas kan hitta ny anställning. Då får de flytta. Principen om kompensation tillämpas också högst selektivt av dem som ropar efter statlig hjälp. Karl Petersen anammar inte samma logik när han själv skär ned antalet offentliga arbetstillfällen. Lärare som varslas kompenseras inte med kommunala arbeten i annan form. Nu protesterar Karl Petersen mot en planerad flytt av SÄPO:s verksamhet från Luleå till Umeå. Förra gången var det länsrätten som stod på spel. Men även Karl Petersens oro är selektiv. Som Dan Ankarholm (NS) påpekade i kommunfullmäktiges budgetdebatt är det en storregion som utgör den stora risken för utflyttning av myndigheter från Luleå till Umeå. Landshövding Per-Ola Eriksson har varit inne på liknande tankegångar. Men i det fallet är Karl Petersens tilltro till centralisering större. Eller hoppas han kanske på regionala ersättningsjobb?

Ledare: Ledare: Politiska flyttlass