Det kom ett brev från Bryssel. 2006 ställde EU-kommissionen frågan till regeringen om de svenska reglerna för småviltsjakt på statens mark ovan odlingsgränsen eventuellt stred mot EG-rätten. Utländska jägare särbehandlades i Sverige, med krav på bland annat senare jaktstart. Turistföretag drabbades, vilket sedermera resulterade i skadestånd för staten.
I rädsla för att dras inför EU-domstolen ändrade Alliansen reglerna till större likabehandling av småviltsjägare oavsett nationalitet.
Svenska jägare blev inte glada. Regeländringen har gjort deras jakt dyrare och ökat konkurrensen om viltet. Regeringens beslut har varit omdebatterat.
I onsdags var det dags för ännu en runda i riksdagen om småviltsjakten, med flera av de medverkande i tisdagens vargdebatt åter på plats. Spänningen var större, eftersom denna debatt gällde ett förslag som hela oppositionsmajoriteten ställt sig bakom, om att ändra reglerna till vad som gällde innan Alliansens ändring. Regeringen riskerade att för fjärde gången denna mandatperiod bli nedröstad i riksdagen.
Det blev ingen bra debatt. Helén Pettersson (S) drog den vanliga småpopulistiska svadan om jakt som en "livsstil", avgörande för många människors val av bosättning.
Vad är inte en "livsstil" kan man fråga sig?
Jens Holm (V) gick tillbaka till början av 1990-talet och ifrågasatte dåtidens liberalisering av jakten i fjällvärlden.
Debattnivån sjönk ytterligare när miljöpartisten Åsa Romson förklarade att exklusiva krav på guide för utländska jägare gör att de minsann uppskattar den svenska naturen mer.
Och nog för att naturupplevelsen är exklusiv, men det som lockar utlänningar är den fria tillgången till naturen i Sverige, inte begränsningarna.
Åsa Romson ansåg att även stockholmare skulle behöva mer guidning när de "härjar" i fjällen. Varpå moderaten Bengt-Anders Johansson påpekade att kunskaper om jakt och natur inte är kopplade till var man kommer ifrån. Infödda är inte med säkerhet bättre än utbölingar på att föra sig i skog och mark.
Bengt-Anders Johansson gjorde det bästa försöket att lyfta debatten och reda ut hur tidigare regler för jakt kolliderat med EU:s tjänstedirektiv, men lyckades inte riktigt. Flera andra länder särbehandlar inhemska jägare med EU:s tillstånd, även om situationen dock inte är exakt densamma.
Det är snårig EU-rättslig mark det här, med jakt och jaktens kringtjänster, men regeringen har delvis sig själv att skylla för debatten, eftersom man ibland avfärdar kritik genom att skylla på EU:s regler och ibland tar strid mot desamma, utan någon synbar konsekvens.
Oppositionens engagemang i frågan är också en röra. De juridiska frågetecknen struntar man i och ägnar sig i stället åt populism. Ända sedan folkomröstningen om EU har det målats upp en falsk hotbild av att svensk natur översvämmas av utlänningar; en nationalistisk oginhet som nu tycks förena Sverigedemokrater och rödgröna.
Nu gick omröstningen i riksdagen till slut regeringens väg, med en rösts marginal. Men frågan lär komma tillbaka.