Ledare: Rött med lite grönt

OGILLAR KONKURRENS. Karl Petersen (S) och Annika Eriksson (MP) vill gärna bestämma.

OGILLAR KONKURRENS. Karl Petersen (S) och Annika Eriksson (MP) vill gärna bestämma.

Foto: HÅKAN GIDLÖW

Politik2009-06-04 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Upplägget på de rödgrönas budget för Luleå kommun är detsamma som förra året. En S-budget med lite "kravstämpling" från MP, som moderate gruppledaren Mattias Karlsson uttryckte det häromdagen. Karl Petersen och Socialdemokraterna köper sig några fler mandats stöd i fullmäktige, som de egentligen inte behöver, och Miljöpartiets Annika Eriksson får möjligheten att sätta en liten, om än mycket liten, "grön" prägel på budgeten för 2010. Denna gång i form av några miljoner i ökade anslag; till kulturskolan, LLT och stadsbyggnadskontoret, och fortsatta satsningar på de påbörjade projekten med biogas, energieffektivisering och att göra Luleå till en så kallad Fairtrade City. Precis som i Lulealliansens budgetdokument finns det en hel del allmänt hållet språkfluff i de rödgrönas. En viktig skillnad i ordval som avslöjar en grundläggande ideologisk olikhet, är emellertid frånvaron i de rödgrönas budgetalternativ av en diskussion om medborgarnas möjligheter att välja. Dokumentet innehåller en del näringslivsinspirerat trams som "det gäller att förstå kundbehovet och ha förmåga att överföra detta till kundnytta", men några konkreta förslag till valfrihets-
reformer eller konkurrensutsättning finns inte. Konkurrens och valfrihet är helt enkelt inget för de rödgröna. Miljöpartiet i Luleå går därmed i takt med partiet centralt, som fjärmat sig från sitt frihetliga arv för att kunna närma sig Socialdemokraterna och makten. Vilket åtminstone för det goda med sig att Luleåborna 2010 kommer att ha två tydliga alternativ; ett borgerligt som vill låta medborgarna bestämma mer och ett rödgrönt som inte vill styra och ställa mindre än idag. Även siffermässigt skiljer sig de rödgröna och borgerligheten åt. För att  möta konjunkturnedgången och tappet i skatteintäkter lägger majoriteten ett osthyvlande tvåprocentigt sparkrav på samtliga nämnder. För skolan innebär det 28 miljoner kronor mindre nästa år, förutom anpassningen till färre elever. Investeringstakten hålls samtidigt uppe över målet på 10 procent av skatteintäkter och statsbidrag. Det medför ökad upplåning och högre räntekostnader. Underbalansering av budgeten som Karl Petersen öppnat för blir det inte, men överskottet 2010 hamnar på ynka 4 miljoner. Lulealliansen får mer pengar över, 67 miljoner, genom lägre investeringsnivåer och besparingar på Tekniska nämndens område. Och i Lulealliansens alternativ får skolan 50 miljoner kronor mer och Socialnämnden tio miljoner. Dock delvis finansierat genom att använda vinstmedel från de kommunala bolagen, ett tveksamt sätt att lösa problemet. Men förhoppningsvis kommer Lulealliansen inför valet med mer vågade omprioriteringar. Vill allianspartierna höja ambitions- och kostnadsnivån på vissa håll får de se till att sänka den mer på andra.