På söndag är det val till sametinget. 31 ledamöter ska utses. Det finns nio partier att välja mellan. Hittills har omkring
8.000 registrerat sig i Sametingets röstlängd. Nio partier och 8.000 röster. Jämnt fördelade röster innebär att varje parti skulle få knappt 900 röster vardera.
Nu blir det naturligtvis inte lika många röster till varje parti, men det visar, trots det, det absurda i att samerna har fler partier att välja på än vad riksdagsvalet i Sverige erbjuder.
Det ger definitivt ett rörigt intryck. Finns det så många olika starka viljor bland samerna att de inte kan enas eller kompromissa för att på det sättet föra sina specifika frågor framåt? Hur ska samerna på ett övertygande sätt kunna ställa krav på det svenska samhället om oenigheten är så markant inom de egna leden?
Hur ska samerna kunna driva de egna frågorna om rennäringen, öppna samebyar, samebyrätten, renskötsel, urminnesrätten, sedvanerätten, språkfrågan, prospekteringsfrågor med mera om oenigheten är så markant i de egna leden? Hur uppfattar den svenska befolkningen i övrigt de här olika uppfattningarna som finns hos en relativt liten grupp svenskar?
Naturligtvis är inte den samiska befolkningen en homogen grupp. Det finns allt från renskötande samer till samiska byggnadsarbetare i Stockholm. De har olika intressen och olika uppfattningar om samhällsfrågor, precis som övriga svenskar. Men det finns frågor som enar gruppen som sådan utifrån sociala, kulturella och språkliga synvinklar.
I Norge är samepolitiken mer involverad i den norska politiken. De norska politiska partierna finns representerade i Sametinget. Arbeiderpartiet finns där, liksom Höyre och Fremskrittspartiet. Arbeiderpartiet är för övrigt det största partiet i Sametinget.
Varför har det inte blivit på samma sätt i Sverige? Beror det på ovilja från de etablerade nationella partierna? Eller finns det ett ointresse från samerna?
Det svenska samhället har varit njuggt inställt till samerna jämfört med både Norge och Finland. Vi var sist att införa ett Sameting. Samernas ställning är inte heller inskriven Sveriges grundlag. Sametinget måste följa riktlinjerna i regleringsbreven som regeringen beslutar om varje år, och därutöver en del lagar och förordningar.
För att nå ökat självbestämmande, speciellt vad gäller kultur, utbildning, språk men också näringsverksamheten, är det viktigt att de samiska frågorna blir en del av de etablerade partiernas intressesfär. Då kan vi räkna med att de samiska frågorna får större uppmärksamhet och därmed också större möjligheter att förändra en politik som på många punkter visar en obetänksam inställning till en stor minoritetsgrupp i Sverige.
Det måste bli ett större gränsöverskridande från båda sidor, från samer och från det övriga Sverige, för att öka förståelsen och undanröja eventuella hinder för att nå konsensus.
Det sker bäst om samerna arbetar politiskt i de partier som finns och som inte direkt vänder sig till en enda grupp. Samerna bor i Sverige och lyder under svenska lagar och förordningar. Bäst genomslag för sina frågor får samerna i en sådan politisk miljö och de kan då påverka de lagar som berör samernas liv och leverne.
Läser man de olika valprogrammen från de nio partier som ställer upp i valet till sametinget finns det inget som tar upp relationen till och kontakterna med det svenska samhället. Det skulle ske på ett bättre sätt genom politiskt arbete i de svenska riksdagspartierna.