genom att skriva under ett avtal som möjliggjorde förkortad arbetstid för medlemmarna, med påföljande sänkning av löneinkomsten för dessa. Målet var att rädda de jobb som räddas kunde undan varselvågen inom industrin. Krismedvetenhet låg alltså bakom det kontroversiella men konstruktiva initiativet från industrifacket. Nu följer S-politiker efter. Det förväntade överskottet på tio miljoner kronor i Haparanda kommuns budget har vänts till ett underskott av samma storlek, pensionsavgångar bland personalen redan inräknade. Det har fått kommunalrådet Sven-Erik Bucht att tänka nytt, något som han också tidigare visat sig vara bra på. Sven-Erik Bucht har öppet formulerat tanken, att sänka arbetstiden och därmed också lönen för kommunanställda så att kommunen slipper säga upp folk. En tanke väl värd att pröva som alternativ till att ställa folk på gatan mitt i en lågkonjunktur, och därmed kanske också tappa kompetent arbetskraft som kan behövas i framtiden. En viss känslomässigt positiv sträng borde förslaget slå an hos de röda. Det här med att solidariskt dela på jobben är ju en gammal vänstertanke, även om grundidén väl inte var att även dela på lönen. Luleås S-kommunalråd Karl Petersen säger ändå tvärt nej till Sven-Erik Buchts tankar om arbetstidssänkningar. Petersen siktar i stället på att slippa spara genom sänkta ambitioner att uppfylla det lagstadgade kravet på en budget i balans. Samma tanke, att välja att lägga en minusbudget, har slagit Piteås kommunalråd Peter Roslund (S). Han medger dock samtidigt att blir det löneökningar i kommande avtal kan det ställa till problem, och vill "dämpa" lönekostnaderna. Facket är allra mest emot Sven-Erik Buchts tankegångar. Kommunal kallade till följd av kommunalrådets utspel till ett krismöte på tisdagskvällen, i Folkets Hus i Haparanda. Kommunals ordförande i Norrbotten Tobias Baudin tycker att "Bucht borde skämmas", och säger: "Det är sanslöst att angripa de lägst avlönade och i ett kollektiv där stor andel arbetar deltid i dag och dessutom där de flesta är kvinnor."
Någon större krismedvetenhet verkar inte ha infunnit sig hos kommunfacket. Att konservativa Kommunal skulle följa mer nytänkande IF Metalls exempel var heller aldrig mycket att hoppas på. Trots att alternativet till mindre arbetstid är mindre personal. Men sparken är kanske mer solidariskt än inkomstsänkningar, i alla fall från Kommunals perspektiv.