Nio månader. Längre än så höll inte äktenskapet mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Boden.
Skilsmässan var ett faktum redan efter att man blivit oense om hur mycket en bussbiljett ska kosta.
Då hade man inte ens kommit till tidtabellerna.
Det är oklart om Miljöpartiet kastats ut av kommunstyrelsens ordförande Torbjörn Lidberg (S) och vice ordförande Bosse Strömbäck (V) eller om de valt att kliva av själva. Oavsett vilket finns det skäl för bägge sidor att ägna sig åt självrannsakan.
Först och främst är det obegripligt att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet investerat så pass mycket politisk prestige i avskaffandet av "50-kortet" - en åtgärd som i bästa fall ger en årlig besparing på 900.000 kronor. Det kan inte vara någon avgörande utgiftspost för en kommunal organisation i Bodens storlek.
Men ett tungt ansvar faller naturligtvis också på Miljöpartiet, som i eftervalsförhandlingarna fick bra betalt för sitt enda mandat i fullmäktige. Partiet har i dag ordinarie ledamöter och ersättare i de flesta kommunala nämnder och bolag. Och Catarina Ask har sedan nio månader tillbaka kunnat titulera sig andra vice kommunalråd.
Det mesta försvinner nu med 50-kortet. Maktförhållandena i fullmäktige påverkas dock inte eftersom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har majoritet i alla fall.
Av kommentarerna till Norrbottens-Kuriren var det inte svårt att avgöra vilken sida som var mest besviken.
"Jag är chockad över att Socialdemokraterna backar för Vänsterpartiet på det här sättet. Men nu har de valt väg, de väljer att styra med kommunisterna", sa Agneta Granström, ersättare i kommunfullmäktige, till Norrbottens-Kuriren.
Uttalandet är intressant. Särskilt eftersom landstingsrådet Agneta Granström inte verkar ha några bekymmer att sitta i samma båt som kommunisterna i Norrbottens läns landsting.
"Vi driver vår egen linje och vi kommer aldrig att rövslicka eller dagtinga om vår uppfattning", fortsatte hon.
Stora ord igen. Men är det någon som tycker att Agneta Granström och hennes rock ’n’ roll-parti driver en självständig linje i landstinget? På vilket sätt märks inflytandet i sådana fall?
Menar MP i Boden allvar med att man vill hålla distansen till S och V ska det ändå välkomnas. Partiet har tidigare ingått i en lokal regnbågsallians och det många goda exempel från andra delar av landet på att det kan fungera.
Min förra hemkommun, Kristianstad, styrs till exempel sedan i fjol av en femklöver bestående av Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Åhuspartiet och Miljöpartiet. Och i Region Skåne omvaldes för andra mandatperioden i rad en sammansvetsad allians av miljöpartister, moderater, folkpartister, centerpartister och kristdemokrater.
På riksplanet händer det tyvärr väldigt lite. Mikaela Valtersson, MP:s gruppledare i riksdagen, meddelade i lördags att hon lämnar politiken efter att ha förlorat språkrörsstriden mot Åsa Romson. I en debattartikel i DN påpekade hon att partiet inte borde låsa sig vid ett samarbete med Socialdemokraterna utan också öppna sig för samverkan med en moderatledd regering.
Det verkar klokt, om man vill undvika att Sverigedemokraterna blir vågmästare. Men ett samarbete förutsätter att parterna tar ansvar och är villiga att kompromissa. Förhoppningsvis är i alla fall utsikterna små för att ett vänsterprassel på riksnivå skulle stupa på grund av oenighet i en bussbiljettsfråga.