Runt om i landet firades i går 350-årsjubileet av uppfinnaren och industrimannen Christopher Polhems födelse.
På Teknikens hus i Luleå, som är ett av Sveriges sex Science center, har man öppnat en speciell utställning tillägnad den svenska mekanikens fader. Och på debattsajten Newsmill skrev Cecilia Schelin Seidegård och Peter Larsson från Nationalkommittén Polhem 350 om möjligheterna att hitta nästa Polhem bland Sveriges unga.
"Genom att han blev sedd så fick Polhem utlopp för sin talang, vilket resulterade i en rad uppfinningar som Polhemslåset, slussen och Polhemsknuten."
Den svenska mekanikens fader kom nämligen från mycket knappa förhållanden. Polhem växte upp i Tingstäde på Gotland, hans föräldrar var fattiga invandrare och den unge Christopher Polhem blev tidigt faderslös.
Med hjälp från kyrkan lyckades han ta sig vidare och han genomförde en häpnadsväckande klassresa. Polhem konstruerade inte bara hänglåset, vattenslussen och nydanande gruvmaskiner, han fungerade även som rådgivare till kungen och kom att grunda Sveriges första vetenskapsakademi.
"Vi tror att uppfinnare och ingenjörer av Polhems kaliber inte bara är något för historien, utan också för framtiden. Men vi kanske måste bli bättre på att finna dem där man minst anar", skrev Cecilia Schelin Seidegård och Peter Larsson på Newsmill.
De har naturligtvis helt rätt. Det är inte alls otänkbart att det finns nya tekniska genier där ute - trots att eleverna i allt snabbare takt överger de naturvetenskapliga och tekniska utbildningarna.
Men det räcker inte bara med att hitta talangerna och försöka entusiasmera dem till teknikintresse, innovationslusta och entreprenörskap. Det måste gå att göra något av kunskaperna i samhället också.
Den svenska skolan har uppenbara kvalitetsbrister, och det är vi smärtsamt medvetna om. Men vi startar också färre företag än andra jämförbara länder. Och de företag som finns växer inte heller lika bra.
Den bistra sanningen är att dagens Polhem antagligen hade flyttat utomlands - för högre lön, bättre utbildning, bättre utvecklingsmöjligheter, lägre skatt, eller i värsta fall: för att slippa gå arbetslös.
Av det kan man bara dra en slutsats: Sverige måste i ett internationellt perspektiv bli mer attraktivt för både företagaren och forskaren. Fungerar inte näringspolitiken fungerar inte den skattefinansierade skolan, vården och äldreomsorgen heller.
Näringsdepartementet håller just nu på att ta fram en nationell innovationsstrategi som steg för steg ska förbättra innovationsklimatet i landet. Det är välbehövligt.
Att öka innovationskraften i Sverige är dock ett långsiktigt arbete, och det hade varit önskvärt om den nationella strategin blivit hållbar över flera mandatperioder. Därför vore det bäst om det gick att nå en blocköverskridande överenskommelse i riksdagen, på samma sätt som man brukar göra när det gäller pensionssystem och försvarspolitik.
Ett litet land som Sverige har knappast råd att låta bli.