Berit Danielsson, förbundsordförande i Studieförbundet Vuxenskolan, är en av dem som riktat kritik mot att Thomas Idergard, ansvarig för Timbro-rapporten, inte inser att "satsningar på kultur- och fritidssektorn är avgörande för en kommuns möjligheter att utvecklas". Enligt henne är "livslångt lärande, funktionsnedsattas rätt till ett medborgerligt engagemang, ungdomars möjligheter att via
studieförbunden få utveckla sitt musik/dansintresse och därmed få ny kunskap inte minst ur ett integrationsperspektiv samt äldres rätt till kulturupplevelser på sina boenden ... väsentliga delar i ett välfärdssamhälle".
Och visst är det bra att studieförbunden anordnar värdefull verksamhet, särskilt om den riktas till grupper som har svårt att ta del av det samhälleliga utbudet. Men det är inte allt förbunden gör. Mycket av bildningsutbudet riktar sig till den breda allmänheten, och bland annat vinprovning och danskurser står på menyn. Det är svårare att se varför det allmänna ska subventionera sådant. Och som det står i Timbro-rapporten: "De kommunala bidragen till trots är det som bekant inte gratis att gå kurser inom de flesta studieförbund. I stället är det de vuxna som tjänar så pass mycket att de fortfarande har råd när skatten är betald som genom studieförbunden kan få sin fritid subventionerad". Så visst förtjänar det offentliga stödet till folkbildningsverksamheten att diskuteras. Man kan dock förstå att folkbildarna oroas av tanken att det offentliga ska stänga av pengakranen. Den folkrörelsebaserade folkbildningen får allt svårare att motivera sin existens när de organisationer, bland annat politiska partier, som står bakom studieförbunden, tappar i medlemstal och styrka. I dagens informationssamhälle är dessutom möjligheten att själv bilda sig och lära för livet stor. Enorma mängder information finns tillgängliga bara ett knapptryck bort. Att många människor ändå vill ta del av studieförbundens utbud är glädjande för förbunden. Men om deras verksamhet är så värdefull som företrädarna hävdar, bör de kunna överleva även med mindre av våra skattepengar.