Ledare: Tradition värd att bevara

Under de kommande dagarna börjar sommarlovet för landets skolbarn. På många orter firas det med en ceremoni i kyrkan. Det är en gammal tradition som är särskilt stark på svensk landsbygd och i småstäder.

Politik2011-06-07 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Traditionen har många beståndsdelar.

Det är kyrkorummet som används, men det handlar inte om regelrätt gudstjänst. Vad man firar är ungdomarna, deras skolarbete och tilltron till framtiden. Sedan firar man naturligtvis att sommaren kommer med lust och fägring stor. Och över hela tillställningen vilar en känsla av gemensamhet för en bygd och för ett antal familjer som levt sida vid sida under lång tid.

Av någon anledning är denna den mest harmlösa och vackra av traditioner ett rött skynke för ett antal debattörer. De menar att en ceremoni i kyrkan skulle kränka barn som inte har kristna föräldrar.

Det argumentet tycks dock bara vara ett svepskäl. I skolor där frågan ställts på sin spets har barn med annan religiös bakgrund till och med strejkat för att få ha kvar ceremonin i kyrkan. De uppfattar den helt riktigt som en inbjudan till gemenskap i en tradition, och inte som ett försök till hjärntvätt eller mission.

Människor som flyttar till Sverige är självklart medvetna om att den kristna kyrkan spelat en avgörande roll i framväxten av det svenska samhället. De har knappast förväntat sig något annat än att livet i Sverige kommer innebära många möten med kristna sedvänjor och med kristet religionsutövande. Och skulle det mot all förmodan visa sig att det finns invandrare från andra religioner som vill att vi ska upphöra med hundraåriga traditioner bara för att de är här bör vi inte lyssna. De får i sådana fall helt enkelt ta seden dit de kommer.

Men än så länge har sådana krav aldrig rests. Till exempel har företrädare för muslimska organisationer i Sverige påpekat att de inte har något emot skolavslutningar i kyrkor, och att de gärna skulle se att svenska skolbarn hade mer kontakt med kristna traditioner. Det är ju inte förtrogenhet med den egna kulturen som föder främlingsrädsla, utan avsaknaden.

Svenska skolan är numer sekulär vilket innebär att den inte ska innehålla några moment av religionsutövning. Men det är inte detsamma som att man måste sky alla sammanhang där det finns inslag av religion.

Särskilt inte om det handlar om traditioner som för samman familjer och bygder samtidigt som det bygger broar över generationsgränser.