Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
"Försiktigt" och "ansvarsfullt", sade finansminister Anders Borg (M) i riksdagens budgetdebatt om sin egen regerings agerande. "Djupt ansvarslöst", var ekonomisk-politiska talesmannen Thomas Östros (S) omdöme. Lika positiv som Anders Borg var till att ytterligare sänkningar av inkomstskatten stärker drivkrafterna för arbete och ger människor mer egna pengar i plånboken att bestämma över - lika negativ var Thomas Östros över det tydligen så anmärkningsvärda i att regeringen lånar pengar till skattesänkningar. Men Thomas Östros kan dra sin vals hur många varv han vill. Att låna och sänka skatter samtidigt är inte något främmande inslag den socialdemokratiska historien. Metoden blir naturligtvis inte rätt bara för att Socialdemokraterna hycklar. Det som motiverar att inkomstskatten sänks även i sämre tider är att det rör sig om en strukturell reform: Sveriges skattetryck behöver varaktigt pressas ned, oavsett konjunktur. Det måste av flera skäl bli mer lönsamt för svensken att arbeta. Ett skäl är att en sådan skattepolitik motverkar att arbetslösheten biter sig fast vid högre nivåer efter en lågkonjunktur; en oroande trend vi sett under de senaste årtiondena. Den trenden har regeringen ambitionen att bryta, meddelade högskoleminister Tobias Krantz (FP) som fått äran att presentera budgeten vid universitetet i Luleå. Därför är det oroande att regeringen väljer att följa den socialdemokratiska trenden i sin krisbudget, och blåser upp arbetsmarknadspolitiska program och sväller högskolan i lågkonjunktur. Vi har tidigare i historien sett hur sådana insatser låser in arbetskraft, gör måttligt med nytta och blir mindre tillfälliga än vad som var tänkt. För Tobias Krantz politikområde innebär en sådan politik dessutom särskilda problem. Han vill inte se att "högskolan reduceras till en arbetsmarknadspolitisk insats" - men vad annat är de 10.000 extra platser som nu tillkommer? Och det till en högre utbildning vars kvalitet redan urholkats av satsningar på kvantitet. De extra pengar Tobias Krantz skjuter till mildrar men löser inte det problemet. En annan trend som regeringen har kvar att bryta är den politiska nonchalansen gentemot företagandet. En början på något i den stilen kan skönjas i höstbudgeten. En del egenföretagare får en sänkning av sina sociala avgifter plus bättre förutsättningar att använda de försäkringssystem som de betalar in till men sällan kunnat använda. Vad företagarna dock behöver allra mest är inte mer möjligheter för fler av dem att leva på bidrag, utan mindre att betala i skatter - särskilt av den typ som göms under beteckningen "arbetsgivaravgift" eller "egenavgift" (med allmän löneavgift som särskilt skrämmande exempel). Den sortens nytänkande från regeringens sida vore ett politiskt trendbrott värt namnet.
