LEDARE: Ledare: Två utan trovärdighet

"Förtroendet för mig har fått sig en törn". LO-ordförande Wanja Lundby-Wedins egen analys av sin situation måste vara årets underdrift. Den förtroendekris som drabbat henne och den organisation hon satts att leda har fått hela arbetarrörelsen att skälva. Till en början samlade sig sossetopparna till stöd för LO-basen, men det räckte med en opinionsundersökning som visade katastrofresultat för S och så började stödet krackelera. En bisarr situation uppstod därmed, där ett parti anklagade en fackorganisation för att ha raserat partiets opinionssiffror, och fackorganisationen tvingades ta anklagelsen på allvar. Bisarr, om det inte vore för LO:s och Socialdemokraternas speciella förhållande. LO och Socialdemokraterna har, med benäget bistånd från medierna, länge lyckats upprätthålla illusionen att de utgör skilda parter. Men de senaste dagarna måste det ha blivit uppenbart för alla hur starka kopplingarna är på alla plan mellan de två organisationerna, liksom det ömsesidiga beroendet. Drabbas någon part av skandaler och tillbakagång, stänker det över på den andra. Helgens sura ordväxling via medierna mellan Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin, som tidigare har ansetts stå varandra nära, säger något om hur laddad situationen och relationen blivit. Mona Sahlin var naturligtvis måttligt road av att se sitt redan minst sagt skakiga opinionsstöd rämna under sig. Och Wanja Lundby-Wedin var lika lite intresserad av att helt behöva ta på sig en skuld som faktiskt inte bara är hennes egen. Mona Sahlin har som nämnts egna problem med förtroendet. Och av att döma av de många skandalexempel som radats upp i medierna de senaste veckorna har inte Wanja Lundby-Wedins kollegor inom LO-toppen gjort ett bättre jobb än henne med att upprätthålla arbetarrörelsens trovärdighet. "Jag kan inte förstå att en vanlig sköterska från Kommunal helt och hållet kan glömma sin bakgrund", säger en frustrerad Jan Palmqvist, vice ordförande i Norrbottens LO-distrikt och en av dem som krävt Wanja Lundby-Wedins avgång. Men han borde veta att det här inte är första gången s-märkta fackpampar hamnar i bryderier för förmåner de beviljat sig själva eller andra. Det är snarare tradition. Att skaffa sig mer makt och pengar är en drivkraft även för dem som gör karriär inom röda fack och partier. Riskerna för övertramp och överdrifter kan till och med bli extra stora inom den typ av organisationer där företrädarna ser sig som lite av naturen mer solidariska och rättfärdiga än andra. Då är det lätt hänt att också börja tillämpa andra, mer tillåtande måttstockar på sig själv och de sina. Det är detta hyckleri som nu sticker mest i ögonen på folk. Varje snedsteg blir dubbelt värre när det kombineras med självrättfärdighet.

Ledare: Ledare: Två utan trovärdighet