LEDARE: Ledare: Tydligt talat

Den vanligen rätt så avmätte Fredrik Reinfeldt höll ett ganska inspirerat tal, när han presenterade programmet för det svenska EU-ordförandeskapet inför EU-parlamentet. Intensiteten växlade visserligen. Det blev några rätt sega transportsträckor med obligatorisk utfyllnad, som även verkade tråka ut statsministern. Men när han fick tala om sina favoritämnen; klimatutmaning, finanskris, budgetpolitik och frihandel, då tände han till. När klimatfrågan diskuteras tycks inga ord vara för stora. Ändå lyfte säkert en och annan blå EU-parlamentariker på ögonbrynet över att den moderate statsministern framstod som så "grön". Fredrik Reinfeldt talade om klimatet som "vår generations ödesfråga" och att "vi måste agera nu", med den bergsäkra övertygelse om att hotet inte kan överdrivas som tyvärr utmärker klimatdebatten. Bättre var att han med (nästan) samma fasthet manade till disciplin med de
offentliga budgetarna och varnade för protektionismens återkomst. Sunda finanser är det bästa sättet att värna välfärden, sade Reinfeldt; en känga till alla dem som hoppas på "lending and spending", trots att en sådan politik på sikt utarmar både offentliga och privata budgetar. Med emfas vände han sig sedan mot de populistiska tendenserna till handelshindrande åtgärder. Frihandel är det som har skapat européernas rikedom, påminde Reinfeldt. Att få till stånd en friare handel i hela världen kan mycket väl visa sig vara en ödesfråga för vår generation. Statsministern slog även ett slag för försvaret av den gemensamma europeiska inre marknaden, särskilt behövligt i dessa lågkonjunkturtider då det politiska perspektivet tenderar att bli snävt nationellt. Fri rörlighet, öppenhet och konkurrens är definitivt lika rätt och välbehövligt nu som i goda tider. Denna principfasthet från regeringens sida inför alla de krav på slöseri, stöd och murar mot omvärlden som följt i krisens spår är berömvärd, och står i slående kontrast till de svenska Socialdemokraternas inställning. De företräddes i EU-parlamentet denna dag av nyinvalde EU-motståndaren Marita Ulvskog. Hon kallade budgetdisciplin för "svältkur", och propagerade för att EU ska sätta fackliga rättigheter före principen om fri rörlighet. Det vill säga fackets rätt att bestämma före medborgarnas rätt att röra sig över gränserna. Så blev debatten i EU-parlamentet också en väldigt tydlig påminnelse om skiljelinjerna i svensk politik: Ordning och reda eller offentlig lånekarusell. Öppenhet eller ekonomisk nationalism. En regering som omfamnar
europeiskt samarbete eller ett rödgrönt lag med oklar inställning till EU. Det kändes på något sätt extra bra denna dag att Sveriges statsminister heter Fredrik Reinfeldt och inte Mona Sahlin.

Ledare: Ledare: Tydligt talat