Ledare: Vår modell skrämmer

NÖDD OCH TVUNGEN. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) ser ingen annan utväg än att gå in och peta i svensk lönebildning.

NÖDD OCH TVUNGEN. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) ser ingen annan utväg än att gå in och peta i svensk lönebildning.

Foto: JESSICA GOW/Scanpix

Politik2009-10-09 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Fem år har gått sedan händelserna kring en byggarbetsplats i Vaxholm fick den svenska modellen att skaka till. Ärendet vandrade ända upp i EG-domstolen, vars besked blev att Byggnadsfacket inte hade rätt att ta till stridsåtgärder mot det lettiska företaget Laval Partneri på det sätt som skedde. Nu skriver vi 2009 och ärendet är fortfarande inte avgjort. Regeringen tror dock att de nu hittat en lösning, eller som arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) uttryckte det vid torsdagens presentation; "en väg runt EG-domstolen". En lösning som både bevarar den svenska modell Sven Otto Littorin numera hyllar och samtidigt lever upp till EG-rättens krav. Lagrådsremissen som regeringen tagit fram, innehåller de förutsättningar som måste vara uppfyllda för att facket ska få använda stridsåtgärder i syfte att få till stånd ett kollektivavtal med ett företag som använder utstationerad arbetskraft. För att kunna undanröja ett utländskt kollektivavtal krävs att det utländska avtalets villkor är sämre än svenska villkor. De måste också gälla det som kallas den hårda kärnan i EU:s utstationeringsdirektiv; som lön och arbetstider. Lönefrågan är en het potatis. Fackföreningsrörelsen har fruktat lönekonkurrens (lönedumpning på "fackspråk") från utstationerade arbetare om dessa tillåts arbeta under utländska avtal. Samtidigt har man velat behålla makten över lönebildningen, så någon lagstadgad minimilön har facket inte varit intresserat av. Att intervenera i lönebildningen har inte heller varit regeringens linje. Det tvingas de nu i någon mån ändå att göra. För att kunna avgöra vad som är svenska lönevillkor föreslås i remissen att lägstalönerna i centrala branschavtal blir normerande och därmed en typ av minimilön för utstationerade arbetare. Hur svenska löner påverkas är oklart. En möjlighet är att konkurrensen från utländsk arbetskraft driver ned lönerna. En annan möjlighet är att facken börjar ställa krav på höjda lägstalöner i de centrala avtalen för att motverka effekterna av utländsk lönekonkurrens. Då går lönerna upp. Mycket möjligt är att ingenting alls händer. Utstationerade arbetare i Sverige summerar till ett par tusen och de flesta lyder redan under svenska kollektivavtal. EU:s östutvidgning drev inga horder av arbetskraft till Sverige. Så man kan tycka att det varit mycket väsen för ingenting. I framtiden, med ett genomfört tjänstedirektiv och en bättre integrerad EU-marknad, kan det här förändras. Sven-Otto Littorin verkade i går inte riktigt kunna bestämma sig för om detta är ett hot eller en möjlighet, men erkände ändå "i ärlighetens namn" att Sveriges problem egentligen är att för få söker sig hit. Dagens svenska arbetsmarknadsmodell verkar alltså uppfattas som skrämmande snarare än lockande ute i Europa. Trots Littorins hyllningar.