Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Inget stör militärer mer än civilister som lägger sig i. Brittiska generaler betraktade under andra världskriget den klåfingrige premiärministern Winston Churchill som deras största problem. Och han var ändå gammal officer. Tänk då vilken plåga att ha en vapenvägrare som högste chef, särskilt som försvarsminister Sten Tolgfors (M) verkar ta uppdraget på stort allvar och faktiskt försöker uträtta saker. Sten Tolgfors, stämplad som "tomhylsan", har fått ett etablissemang av militärer och försvarstyckare emot sig. Efter årtionden i djup sömn börjar nämligen svensk försvarsdebatt att vakna till liv igen och alla de diskussioner som borde ha förts förut, förs nu på samma gång. Plötsligt inser många att svensk försvarspolitik förändrats, och Sten Tolgfors får klä skott för varje beslut som tagits rörande försvaret de senaste tjugo åren, inklusive Socialdemokraternas avlövning av Sverige på regementen och deras - de facto - avskaffande av värnplikten. Egentligen finns inte så mycket att bråka om. Den vision som Sten Tolgfors försöker att förverkliga stöds av en enig försvarsberedning och marschriktningen pekades ut av S-regeringarna. De vågade bara inte gå hela vägen. Därför har lotten nu fallit på modigare politiska krafter att förändra försvaret fullt ut. Det finns mycket kvar att göra. Trots nedläggningarna har försvarssektorn i alltför hög grad tuffat på som förut. Så här krävs Alexanderhugg. På fredagen utdelades några yxhugg av rätt sort. De traditionalistiskt lagda satte antagligen i halsen över hur respektlöst civilisten och utredaren (till råga på allt en kvinna) Marie Hafström radade upp sina förslag till nedskärningar. 1,2 miljarder till forskning försvinner. FMV och FOI slås ihop. 400 årsarbetskrafter på Högkvarteret ska bort. Pliktverket läggs ned. Bam, bam, bam. Totalt frigörs 3 miljarder kronor från stödverksamhet som kan användas till att stärka försvarets operativa förmåga. Det här är den nya försvarspolitiska given. Varje krona som satsas ska vara välmotiverad. Slut på slapphänt styrning och slöseri. Visst behöver militärerna också mindre av politisk styrning i bemärkelsen irrelevanta regional- eller näringspolitiska uppgifter. Den inställning som Bodenpolitikern Torbjörn Lidberg (S) har, att det stora problemet med regeringens försvarspolitik är att den "kan innebära förbandsflytt och stor minskning av civila och militära jobb inom försvaret i Boden" (NSD 15/5), ska slängas på sophögen. Men inställningen att försvarssektorn klarar sig bäst om den lämnas helt i fred håller inte heller. Det krävdes uppenbarligen en orädd civilist till att ta fram konkreta förslag för att strama upp försvarsbyråkratin. Och det kan visa sig att det krävdes en vapenvägrare vid spakarna för att Sverige ska få de försvarsreformer vi så länge behövt.
