Ledaren: Sossar gräddigast

Den politiska adeln med särklassigt högsta lönerna och klart minsta andelen med lägsta lönerna finns bland sossarnas riksdagskandidater, enligt SCB.

Politik2006-06-20 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
På gräddhyllan i samhället hämtar socialdemokraterna dem som vill in i riksdagen och bäst anses kunna företräda de svaga. Den politiska adeln med särklassigt högsta lönerna och klart minsta andelen med lägsta lönerna, enligt SCB. Herrskap och tjänstefolk med andra ord med godsägaren som anses fatta bästa besluten. Det känns onekligen som att vrida klockorna ett sekel tillbaka. Det går inte ihop och är inte trovärdigt när socialdemokraterna fortsätter att kalla sig arbetarparti och påstår sig företräda de svaga. Inte med fyra av tio riksdagskandidater som tjänar mer än 400.000 kronor, alltså drygt 33.000 kronor i månaden. Och med bara en av sex av dem som tjänar mindre än 200.000 kronor. Hur ska man i ett sånt parti kunna påstå att man representerar de svagaste som man blickar ner emot från gräddhyllorna? var ett problem för socialdemokraterna inför förra valet och man lovade ändringar. Men nu har klyftan mellan väljare och företrädare i stället växt rejält. Partiets trovärdighet som det som värnar om de svagaste har fått sig en rejält törn. Vad hjälper det sedan att diverse partisekreterare som skickas fram lite krystat försöker hävda att det är idéerna som är viktigast, inte hur välmående de som driver dem själva är. Den som säger så kan inte själv känna det rätta glödet och engagemanget för förändringar som också är förbättringar och som en gång i tiden drev socialdemokraterna framåt. De rikaste kandidaterna med inkomster över 400.000 kronor har växt från 27 till hela 38 procent sedan förra valet. I expressfart i fel riktning med andra ord. Och bara 17 procent har inkomster under 200.000 kronor mot 22 procent vid förra valet. Inriktningen är solklar. Moderaterna har passerats med breda marginaler i båda fallen och känns mer som ett arbetarparti även när man ser till inkomster och inte bara till partiets oerhört starka vilja att driva på för att få flera i jobb. VAR FJÄRDE KANDIDAT hos moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna tjänar mindre än 200.000 kronor, nästan var tredje hos centern. En klar skillnad mot socialdemokraterna och faktiskt också hack i häl på vänsterpartiet. Dessutom tjänar fyra procent färre moderater mer än 400.000 kronor jämfört med sossarnas kandidater. En total bildförändring med anda ord. Mångfalden i samhället speglas inte av socialdemokraterna även om de själva på centralt håll pekar på varvade listor och en och annan kandidat med utländsk bakgrund. Men även för kvinnor och personer från andra delar av världen är inkomstklyftor något väsentligt. Det parti som låtsas stå på de svagastes sida men själv rekryterar klart flera högavlönade företrädare mer än andra partier försöker sig på ett avancerat trapetsnummer utan skyddsnät. Det är vågat och en betydande negativ faktor inför valrörelsens slutspurt att moderata företrädare i dag mer lever under inkomstförhållanden som liknar socialdemokratiska väljarnas. Det betyder också att de har lättare att identifiera sig med och se lösningar på de problem i vardagslivet som är det centrala hos de flesta av oss. Och kan också vara en av förklaringar till de allt vanligare direktövergångarna från socialdemokraterna till moderaterna.