Riksdagsvalet 2018 visade sig bli enormt jämnt. Innan utlandsrösterna är räknade leder de rödgröna över alliansen med tre tiondelars procentenhet. Men tre tiondelars procentenhet hit eller dit bör inte spela någon avgörande roll för alliansens möjligheter att erövra regeringsmakten.
Stefan Löfvens rödgröna regering kan efter valet inte få igenom en budget genom riksdagen och kommer att bytas ut. Det är i grunden något mycket bra.
Därmed inte sagt att en borgerlig minoritetsregering kommer att få det mycket lättare. Den vilar inte på något övertygande mandat utan tvingas söka stöd i riksdagen efter bästa förmåga. Men valet är över och det är så den nya parlamentariska verkligheten ser ut.
Någon decemberöverenskommelse är inte aktuell. Om en alliansregering inte lyckas lotsa bästa möjliga politik genom riksdagen med hjälp av hoppande majoriteter så får den avgå och ge någon annan regeringskonstellation chansen.
Resultatet skulle kunna bli en blocköverskridande lösning där både Alliansen och Socialdemokraterna ingår eller en miniregering bestående av enbart Moderaterna och Kristdemokraterna, som inte behöver frukta att Sverigedemokraterna röstar emot en regering där Centerpartiet ingår.
Eller så tvingas Ulf Kristersson göra som Stefan Löfven gjorde efter den förlorade budgetomröstningen hösten 2014 och utlysa extraval. Vilket troligtvis skulle bli av den här gången, eftersom det är totalt uteslutet att Socialdemokraterna skulle hjälpa Kristersson att ta makten, på det sättet som borgerligheten hjälpte Löfven.