En regering bestående av arvfienderna Moderaterna och Socialdemokraterna, enligt tysk modell. Det är det regeringsalternativ som bland annat Dagens Industri (oberoende) och Expressen (obunden liberal) brukar argumentera för på ledarplats.
En sådan regering skulle sannolikt föra med sig åtminstone en positiv konsekvens. Den skulle hålla Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet borta från inflytande över den känsliga och viktiga migrationspolitiken.
Det finns i dag en bred majoritet på båda sidor om blockgränsen för en stramare flyktingpolitik. Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna utgör tillsammans nästan tre fjärdedelar av riksdagen.
Saken borde därmed vara avgjord om det inte vore för att vissa småpartier utnyttjade regeringsförhandlingarna i syfte att tvinga fram en migrationspolitik som en majoritet av väljarna inte vill ha.
En S/M-regering skulle ha goda förutsättningar att skapa en långsiktigt hållbar och brett respekterad migrationspolitik. Men det finns också risker med en regering bestående av två partier som i stort saknar samsyn (även om de sakpolitiska skillnaderna knappast är större än i en S/C/L-regering). Olika avvägningar och målkonflikter om skatter, valfrihet, arbetsmarknad och säkerhetspolitik riskerar att gömmas i regeringskansliet. En demokrati behöver tydliga politiska alternativ och en levande ideologisk debatt för att fungera. Att låtsas att det inte finns genuina meningsskiljaktigheter vore rena drivhuset för ytterkantspartierna Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.
Då vore det bättre om Moderaterna och Socialdemokraterna – oberoende av regeringsförhandlingarna – kunde sluta en blocköverskridande överenskommelse om en migrationspolitik som utformas med hänsyn till det stora flyktingmottagande vi haft och de omfattande integrationsproblem vi har. Moderaterna har flera gånger uppmanat Stefan Löfven och Socialdemokraterna att partierna ska ingå en sådan, innan den tillfälliga lagen löper ut i juli nästa år. Men Löfven har hellre föredragit att vänta in eventuellt ändrade regelverk från EU, än att göra ett handslag över blockgränsen. Trots att splittringen inom EU är väsentligt mycket större än mellan Sveriges två regeringsbärande partier.
Även fast det finns ett utbrett missnöje med hur flyktinginvandringen fungerar – trots att fyra av fem S-väljare ställer sig bakom partiets mer restriktiva linje – kan S inte ens förmå sig att tillsammans med M tillsätta en parlamentarisk utredning om en långsiktigt hållbar och ansvarsfull migration. Det är inget annat är ett kraftigt underbetyg för ett parti som påstår sig vilja värna välfärden.