Förra veckan anordnade tankesmedjan Timbro en diskussion om medborgarlön. Den utgick ifrån en antologi där ett antal skribenter, inklusive undertecknad, fått ge sina synpunkter på frågan. Ämnet är intressant men det kommer knappast att bli någon valfråga. Även om Piratpartiet har bestämt sig för att ha ett införande av basinkomst som en av sina huvudfrågor.
Partiets tidigare EU-parlamentariker Christian Engström har utarbetat ett förslag som går ut på att alla som inte har en inkomst ska få 8 333 kronor/månad. Bidraget trappas sedan av i takt med att man tjänar egna pengar. Summan motsvarar ungefär studiemedlet för en heltidsstudent.
Vi kan alltså föreställa oss medborgarlönen som ett studiemedel som betalas ut i all evighet. Ett överliggarbidrag, om man så vill.
Den som inte tycker att det räcker med sex år av strökurser och öldrickande kan utsträcka denna tid till åtta, tio, tja, varför inte tjugo år. Det finns säkert de som skulle uppskatta den tillvaron. Men varför ska vi andra finansiera det?
Studiemedlet är illustrativt på flera sätt. 8 333 kronor/månad efter skatt är sannerligen ingen lyxtillvaro. Men hur många tänker inte på studentåren som en av livets höjdpunkter, trots snabbnudlar och sena pluggnätter?
Jag har ett tydligt minne från när jag precis börjat min första termin vid universitetet och efter en föreläsning nämnde för några kursare att jag skulle in till stan för att köpa strumpor. ”Jag kan följa med dig och köpa strumpor”, föreslog en av dem. Det fanns alltid någon att göra saker med. Det som saknades i pengar vägdes upp i tid att umgås, laga mat, fika och läsa.
Medborgarlönetillvaron riskerar att bli alltför lockande för den som inte har lust att jobba. Men den kan också bli en fälla för den som hellre skulle vilja ha ett jobb.
I stället för att klura ut nya bidragssystem borde vi reformera arbetsmarknaden. Det paradoxala är att många av dem till vänster som brukar förespråka medborgarlön samtidigt är emot reformer som skulle skapa fler låglönejobb. Med argumentet att det inte går att leva på lägre löner.
Det går inte ihop. Enligt lönestatistik från 2015 ligger 90 procent av alla löner i Sverige över 21 500 kronor. Även en mycket låg lön skulle med andra ord ge en bättre ekonomisk situation än vad som brukar föreslås i medborgarlön. Plus att man då har ett jobb som kan leda vidare till ett annat med en högre lön.
Sannolikt minns vi de där studieåren i ett romantiskt skimmer för att de var just tidsbegränsade. Medborgarlön är, i värsta fall, att döma vissa till ett helt liv av snabbnudlar.