För fyrtio år sedan, 1978, grundades den liberala tankesmedjan Timbro. Förra veckan firades detta med ett heldagsseminarium på temat ”I morgon kapitalism”. Titeln är hämtad från en bok av den franske liberalen Henri Lepage.
Boken, som publicerades på svenska 1980, blev en av Timbros tidiga försäljningssuccéer och ledde till stor debatt. Att privat äganderätt och marknadsekonomi är det bästa för ett samhälle var ett långt ifrån okontroversiellt budskap i ett Sverige som befann sig nära sin socialistiska peak.
Under de decennier som sedan följde genomgick Sverige en ordentlig liberalisering. Timbro var en viktig kraft i detta arbete. Tidsandan en annan. 1980-talets mer frihetliga vindar blåste in från väst där politiker som Thatcher och Reagan blev förebilder för många svenska liberaler. I och med Berlinmurens fall 1989 förpassades den värsta socialismen till historieböckerna, åtminstone i större delen av Europa.
I Sverige genomfördes en rad reformer. Det blev möjligt att konsumera icke-statlig TV och radio. Tele-, energi-, post-, och taxi-marknaderna avreglerades. Friskolereformen möjliggjorde privata skolor på bred front och så småningom innebar vårdvalsreformer detsamma för hälso- och sjukvård. För att ta några exempel.
Att lyfta fram detta har varit en viktig del i opinionsbildningen för fler marknadsreformer. Den som tror att Sverige är ett socialistiskt land kommer att dra fel slutsatser om varför vi har det så pass bra som vi har det.
Reallönerna talar sitt tydliga språk. Under tjugo år från mitten av 1970- till mitten av 1990-talet stod de helt still. Därefter har de, som ett resultat av olika skattesänkningar och avregleringar ökat kraftigt.
Så ja, Sverige har blivit ett bättre land än det var 1980. Men man bör komma ihåg att de liberaliseringar som gjordes skedde mot bakgrund av en exceptionellt hög nivå av socialism.
Från världens högsta skattetryck har vi gått till plats fem. Från marginalskatter på 87 procent till ”bara” 60 procent. Ja, löntagarfonderna avskaffades. Men nu hotar i stället ett vinstförbud i välfärden.
Friare, men långt ifrån tillräckligt. Och framför allt, vad händer nu?
”I morgon kapitalism” är ett hoppfullt löfte för tror på människors rätt att själva styra över sina liv och sin ekonomi. Men de senaste åtta åren kommer inte att gå till historien som en marknadsliberal epok. Och de kommande fyra ser inte ut att göra det heller.
Fortsätter det så riskerar ”i morgon” att få samma innebörd som på de där skyltarna de brukar ha på pubbar: ”Gratis öl – i morgon”.