Vid förra veckans nobelfestligheter var ekonomen Richard Thaler en av dem som prisades. Han har blivit känd för en bredare allmänhet för boken Nudge. Den handlar om hur människor ska fås att fatta bättre beslut om allt ifrån pensionssparande till hur de äter. Inte genom förbud och regleringar, utan genom knuffar i rätt riktning.
Det låter ju bra. Inte minst en progressiv politiker som Barack Obama har tilltalats av att kunna påverka människors beteenden på ett mer subtilt sätt. Nu ska socialminister Annika Strandhäll ta hjälp av Thaler för att styra upp PPM-sparandet. Konsumentminister Per Bolund vill använda sig av nudging för att få oss konsumenter att göra mer rationella val.
Thaler kallar det frihetlig paternalism, eftersom man inte förbjuder människor att göra vissa val, utan bara styr dem i en viss riktning. I politisk tappning riskerar det dock att bli mer paternalism än frihetlighet.
Vilka val är det man ska puffa människor till att göra? Vad är ett rationellt beslut? Enligt Thaler ska nudgingen knuffa människor mot beslut som de själva skulle ha velat ta.
Men många politiker verkar ha missat den detaljen. Det tycks snarare handla om att få människor att fatta beslut som står på den politiska agendan. Bolund vill till exempel använda nudging för att få oss att agera mer miljövänligt. Är det mitt eller Miljöpartiets val? Och vad är hållbar konsumtion?
Här öppnas ett nytt fält för olika särintressen. De verkliga vinnarna när det ska puffas för tilläggsisolerade vindar, vissa PPM-fondsval eller större intag av frukt och grönt är förstås de som tillhandahåller just dessa produkter.
Nudging innebär också att man ger grönt ljus till att dirigera påstått oupplysta medborgare. Thaler förnekar att det skulle föreligga en risk för sluttande plan. Men läser man Naturvårdsverkets rapport om nudge från 2014 är det just ett sånt man hoppas på. Där beskrivs hur verktyget kan användas som ”grindöppnare” för ”mer potenta” metoder, exempelvis regleringar.
Först görs de vegetariska alternativen till förval på alla äldreboenden. Spola fram fem år och julskinkan är ersatt av kålrotslåda.
Det finns, som vanligt, anledning att vara skeptisk till politikers försök att lägga livet till rätta för oss undersåtar. Men det hindrar ju inte att man kan dra nytta av beteendeforskningen för egen del. Julen ger spännande möjligheter att nudga sina släktingar. Ställ julgodiset i ett svåråtkomligt skåp. Eller varför inte erbjuda en förvald jultallrik med fler brysselkål än köttbullar? God helg!