Minns ni Nogger black? År 2005 lanserade glassföretaget GB en lakritsversion av glassen Nogger, som man valde att kalla Nogger black. Ett ganska rimligt namn för en nougatfylld svart glass. Men organisationen Centrum mot rasism ansåg att glassen var rasistisk. Namnet skulle förstås som en anspelning på det nedsättande ”nigger” och anmäldes till Diskrimineringsombudsmannen. Sedan kom en annan kreativ antirasistisk organisation på att klassikern 88:an hade ett namn som i själva verket var ett kodord för Heil Hitler. H är alfabetets åttonde bokstav.
Aftonbladet ringde till GB:s pressansvarige för att fråga om man hade för avsikt att byta namn på glassen: ”Knappast. Vi kan inte backa för vad som helst. Vissa hävdar ju att vår isglass Igloo Cola anspelar på kokainmissbrukande eskimåer ...”.
Va? Vad sa hon egentligen? Man hajar till eftersom uttalandet går helt utanför de korrekta ramar pressansvariga brukar hålla sig inom. Men i sak är det ju rimligt. Varför i all sin dar skulle GB byta namn på glassen?
Häromdagen var det dags igen. Nu handlade Aftonbladets artikel om en man med spelberoende som spelat bort enorma summor pengar.
Vissa banker hade stängt av hans bankkonto, men inte Handelsbanken. ”Vi lägger oss inte i vad kunderna använder sina pengar till, vare sig det är ”smågodis, heroin, barnporr eller glass”, uppgav en presstalesperson på banken.
Ett helt rimligt ställningstagande. Jag vill inte ha en bank som lägger mig i vad jag använder mina pengar till och överväger starkt att byta till Handelsbanken.
Men Handelbanken fick genast backa från uttalandet. Kunder hörde av sig och undrade om banken likställde barnporr och smågodis. Organisationen Ecpat meddelar att de kommer att fortsätta sitt samarbete med Handelsbanken mot barnporr, men först efter att banken bett om ursäkt. En gruppchef på Interpol säger i en intervju med TT att uttalandet kommer att tas upp av polisen.
Men jösses … ingen vettig människa kan väl på allvar tro att personen i fråga verkligen tycker att folk ska köpa barnporr för pengarna?
Här händer något som är värt att fundera över. Å ena sidan avkrävs offentliga representanter, vare sig de är presstalespersoner eller politiker, total slätstrukenhet. Å andra sidan har vi en utvecklig där vissa använder sociala medier som en ursäkt för att uttrycka sig nästan hur tarvligt som helst. Hur ska ett vettigt offentligt samtal kunna föras i det glappet?