Blir det en socialdemokratisk regering med stöd av L och C? Det är inte bara en fråga om ”vem som kan samarbeta med vem”, utan om vilken ekonomisk politik Sverige kommer att ha framgent.
Därför är den rapport som LO släppte häromdagen intressant. Detta ”Program för omfördelning” ger entydlig fläkt av 1970-tal: De politiker som citeras är Alva Myrdal och Olof Palme, och de politiska kraven är minst sagt långtgående. Till år 2030 vill LO att Sverige ska vara ”världens mest jämlika land”. Det slås också fast att: ”Omfördelning genom skatter och transfereringar är viktigt för att öka jämlikheten. ”
I teorin finns alltså ingen gräns för hur långt omfördelningen måste gå, så länge vi blir bäst i världen. Men varför jämlikhet ska trumfa allt annat motiveras inte. Varför är det viktigare än till exempel ökat välstånd?
Och med vilken rätt bestämmer man att en persons pengar ska omfördelas till någon annan? Antag att Per säljer sina tjänster som rörmokare och Pål sina tjänster som snickare. Per tjänar – kanske tack vare längre arbetsdagar, ett skickligare utfört arbete, eller en större efterfrågan på rörmokare – fem tusen kronor mer i månaden än Pål. Med vilken rätt ska en del av de pengarna omfördelas till Pål? Den frågan svarar inte LO på.
I stället listar man en lång rad förslag på hur omfördelningen ska komma till stånd. Mer bidrag. Mer skatt. Bland annat föreslås ett återinförande av arvs- och gåvoskatten, höjd fastighetsskatt och på sikt återinförd förmögenhetsskatt. Detta är skatter som tagits bort eller sänkts av goda skäl. Arvsskatten avskaffades 2004 av en socialdemokratisk regering. Ett av de främsta skälen var att den försvårade generationsskiften i familjeföretag. Den hade negativa konsekvenser för välståndsskapandet i landet.
Men LO:s rapport intresserar sig inte heller för hur inkomster skapas, bara hur de ska omfördelas. I det Palmecitat som rapporten lyfter fram heter det till exempel att: ”i en dynamisk utveckling ligger ständigt faran att nya privilegier skall befästas, nya gränser ritas ut och nya klyftor grävas upp mellan människorna.” Slutsatsen blir förstås att en dynamisk utveckling måste motarbetas.
Värt att nämna är att arvsskatt och fastighetsskatt gav mycket små intäkter till statskassan. För att finansiera de omfattande bidragshöjningar som LO vill se krävs också höjda inkomstskatter.
Man skulle kunna avfärda rapporten som verklighetsfrånvänd socialism. Om det inte vore för att LO bidrog med 30 miljoner till S valkampanj. Räkna med att fackförbundet vill ha valuta för de pengarna.