De stigande förväntningarnas missnöje, är ett begrepp som myntades av Tage Erlander. Han syftade på hur efterfrågan på välfärdstjänster ökar i takt med att välfärdsstaten byggs ut. Ju mer vi ”får”, desto mer vill vi ha. ”Får” inom citationstecken, eftersom det är vi själva som betalar med skattepengar.
Erlander visade sig få helt rätt. Förskola för sexåringar följdes av förskola för ettåringar och sedan maxtaxa på det. Dåtidens föräldraförsäkring omfattade 180 dagar. I dag är det 480 dagar. Motsvarande expansion kan ses på andra områden. När Erlander avgick som statsminister 1969 var skattetrycket 36 procent av BNP. Tjugo år senare peakade det på 50 procent, men det offentliga välfärdsåtagandet fortsätter att växa.
I valet har Socialdemokraterna lovat att komplettera den, internationellt sett, exceptionellt vidlyftiga föräldraledigheten med ytterligare en vecka ledigt per år för dem som har barn mellan fyra och sexton år.
Nu har inte väljarnas efterfrågan på en familjevecka varit öronbedövande. Initiativet kommer från Socialdemokraterna som hoppas locka fler medelklassväljare till partiet. Men föräldrar med barn i skolåldern tackar förstås och tar emot. Vi har ju fått lära oss – här har Moderaterna ett minst lika stort ansvar – att ”livspusslet” är något som politiker ska lösa.
När förslaget väl ligger på bordet börjar föräldrar fundera på hur praktiskt det vore. ”Hur ska man annars klara av inskolningen i lågstadiet?”, undrar en förälder. Jo, visst var mamma med första skoldagen, men inte fanns det någon omfattande inskolning? I dag är detta tydligen något föräldrar måste ha en hel vecka ledigt för.
”Barnen har ju tio veckor sommarlov, föräldrarna max fem, den klyftan måste överbyggas”, föreslår någon annan. Det innebär väl i förlängningen att föräldrar måste ha lika mycket semester som barnen har lov.
Det finns för övrigt en professor vid Linköpings Universitet som anser att vi bör införa VAH, vård av husdjur, som komplement till vabbandet. Finns det fler idéer som kan skrivas upp på önskelistan?
För några veckor sedan hade jag en Airbnb-gäst i tjugoårsåldern som flyttat till Sverige för att studera ett halvår. Föräldrarna hade följt med hela vägen från England för ”inskolning”. Innan de åkte hem hann de köpa en frys till dottern – så att hon skulle slippa prata med korridorskompisarna innan frukost – som de också städade grundligt och fyllde med mat.
Denna så kallade curlinggeneration har knappt kommit upp i vuxen ålder. Man bävar för hur det ska bli när de börjar ställa politiska krav.