Vad är det Ebba Busch Thor vill säga om integration och svenska värderingar? I ett försök att reda ut ett tidigare missförstånd skriver hon i en debattartikel (Aftonbladet 10/7) att det behövs ”ett gemensamt etiskt modersmål, en värderingsbas som inte är valbar” för att ett samhälle med stor mångfald ska kunna leva tillsammans.
Att svensk lag råder, och ska upprätthållas, i Sverige, är en självklarhet. Här handlar det om något annat. Obligatoriska – icke valbara, värderingar, utöver det som föreskrivs i lagen. Hur detta ”etiska modersmål” ska implementeras får vi inte veta. Inte heller vari denna värderingsbas består. Men i förbifarten nämns till exempel jämställdhet. Okej. Det är inget dåligt exempel på en svensk värdering.
Men vilket slags jämställdhet? ”Vi ser med oro på den i dag växande vänsterfeminismen, där medborgarnas frihet ska begränsas till förmån för de genusteoretiska visionerna”, beskriver till exempel Kristdemokraterna sin syn på feminism.
Partiet motsätter sig kvotering av både föräldradagar och bolagsstyrelser. De har en helt annan syn på jämställdhet än Vänsterpartiet eller Liberalerna. Ja, det finns nog de som skulle mena att Kristdemokraterna inte ens står för jämställdhet.
Eller för att ta ett par andra exempel: Ebba Busch Thor anser inte att regeringen ska tvinga präster i Svenska kyrkan att viga homosexuella par eller barnmorskor att utföra aborter.
Det är åsikter som står i strid med stora delar av det politiska etablissemanget.
”När grundläggande värderingar om jämställdhet, människovärde och religionsfrihet frontalkolliderar med de värderingar som uppbärs av majoriteten kan inte svaret vara att alla värderingar är lika bra”, skriver Ebba Busch Thor i debattartikeln.
Men Kristdemokraternas syn på jämställdhet, människovärde och religionsfrihet frontalkolliderar med värderingarna hos många som har en annan syn på kvotering, abort och samkönade kyrkovigslar. Därför är det märkligt att just deras partiledare nu argumenterar för att majoritetsvärderingar ska trumfas igenom.
I ett pluralistiskt samhälle måste vi i stället lära oss att leva med dessa skillnader. Det innebär inte att alla värderingar är lika bra. Eller att vi inte har rätt att kritisera sådant vi anser är fel. Men att majoritetsbeslut i politiska församlingar är ett dåligt sätt att hantera värderingskonflikter.
Tills alldeles nyligen ägnade Kristdemokraterna stor möda åt att lansera begreppet politikens gränser, för att markera just detta. Har man nu övergivit den principen?