Det råder ett nytt politiskt läge, sade statsminister Stefan Löfven under onsdagens partiledardebatt i riksdagen, den första sedan valet i höstas. Det var ingen överdrift om man ser till den nya migrationspolitik som hastats fram i regeringsförhandlingarna.
Före valet ville Socialdemokraterna ha en restriktiv migrationspolitik. Efter valet medverkar S – tillsammans med de övriga partierna som ingår i januariöverenskommelsen – till att göra svensk migrationspolitik till en av de mest generösa i EU.
Detta samtidigt som Sverige gång på gång har demonstrerat vår oförmåga att integrera flyktingar och skyddsbehövande och bereda dem plats på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden.
När det gäller migrationspolitiken gav valresultatet en mycket bred majoritet på båda sidor om blockgränsen för en återhållsam linje.
Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna – de partier som i valrörelsen ville strama åt flyktingmottagandet – utgör i dag nästan tre fjärdedelar av riksdagen. Partierna som ville återgå till något som mer liknar den generösa migrationspolitik som gällde fram till och med flyktingkrisen hösten 2015 – Centerpartiet, Liberalerna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet – uppgår tillsammans till inte mer än 27 procent av Sveriges riksdag.
I detta parlamentariska läge har alltså regeringen och dess stödpartier bestämt sig för att göra migrationspolitiken mer frikostig, och än frikostigare är det meningen att den ska bli i framtiden.
Den tillfälliga asyllagen som infördes efter flyktingkrisen 2015 förlängs visserligen med två år. Men från och med i sommar ska alternativt skyddsbehövande få samma rätt till familjeåterförening som flyktingar, samtidigt som försörjningskraven vid anhöriginvandring sätts ur spel. Partierna bakom januariöverenskommelsen förbinder sig även att verka för en ny humanitär skyddsgrund i den parlamentariska kommitté som ska arbeta fram Sveriges framtida migrationspolitik.
Den bakomliggande viljan må vara god, men utfallet riskerar att göra större skada än nytta. En politik som faktiskt tar humanitär hänsyn kan inte enbart baseras på goda avsikter utan måste ta hänsyn till folkviljan och hur verkligheten är beskaffad.
Om partierna bakom Januariöverenskommelsen oroar sig för Sverigedemokraternas framgångar, vad tror de att motreaktionerna på beslutet att – tvärtemot folkviljan – återigen göra migrationspolitiken mer generös kommer bli?