I Sverige sker årligen drygt 4.000 olyckor där älg eller rådjur blir påkörda av tåg. Tidigare har lokförarna endast varit förpliktigade till att anmäla viltkollisioner till Trafikverket. Det äger i stort sett alla svenska järnvägsspår och är därför att se som jakträttsinnehavare. Dessutom är det bara Trafikverkets personal som får beträda spårområden.
Problemet är dock att tågskadat vilt, precis som bilskadat vilt, kan springa iväg. Skadorna är förstås ofta fruktansvärda, men djuren kan ändå leva och plågas under lång tid. Svensk jaktetik säger då att ett eftersök bör ske. Och den nya lagen ska se till att detta sker så ofta som möjligt, även när det är tåg som varit inblandade. Djur ska inte behöva utsättas för onödigt lidande för att människan har hittat på tåget.
Från och med juli i år blir lokförare precis som bilförare förpliktigade att se till så att polisen blir informerad och kan beställa ett eftersök med jägare och hund.
Frågan om trafikskadat visar på hur viktiga jägarna är för samhället. Utan jägarna och deras spårhundar hade vi inte kunnat söka efter skadade djur. Dessutom behöver vi inte betala för deras tjänster. De både gör jobbet och betalar själva.
I propositionen uppskattas kostnaderna för ett ökat antal eftersök till tre miljoner. De tre miljonerna kommer inte att drabba skattebetalarna, utan tas från Viltvårdsfonden. Den är i sin tur helt finansierad av jägarna själva genom viltvårdsavgifter och särskilda fällavgifter för älg.
Man kan fråga sig hur det skulle gå med viltvården om färre människor fann det lönt att jaga. Eller om färre jägare höll sig med hundar för löshundsjakt. Det är ofta de som sköter spårningen av det skadade viltet. Redan i dag tvekar jägarna att släppa sina hundar vid spårning av trafikskadat vilt. Skälet är att man är rädd för att hundarna ska dödas av vargar. Tyvärr är förståelsen för jägarna inte alltid den bästa. Till exempel har Svenska Rovdjursföreningen ifrågasatt löshundsjakten. Men utan den skulle det inte bli många eftersök.
Rovdjursföreningen tycker förmodligen att det är naturen själv som ska sköta eftersök av trafikskadat vilt. Men det är inte särskilt djurvänligt att ett vilt först ska få skador i en olycka orsakad av människor, och sedan behöva vänta på nåden att slitas i stycken av vargar, vilka kanske inte ens dyker upp. Vargarna saknar jaktetik, och dessutom är de notoriskt dåliga på att svara i telefon.
Sverige har ett mångfaldigt djurliv, och vi har goda intentioner och regelverk som ska skydda djur från lidande orsakat av människan. Men vi får inte glömma att allt detta ytterst är beroende av jägarnas engagemang. Utan deras ideella insatser hade lagar som den om tåg och vilt bara varit trycksvärta på papper.